Miniskruvstöd, ofta kallade TAD (temporary anchorage devices), är små implantat som används inom ortodontin för att skapa en stabil förankring i käkbenet. Ortodontisten placerar en liten skruv direkt i benet, där den antingen fungerar som stöd för själva regleringsapparaten eller håller vissa tänder stilla medan andra flyttas till önskad position. Behandlingen är effektiv, men miniskruvstöd är långt ifrån den enda lösningen på problem med tändernas position. Beroende på patientens ålder, diagnos och egna önskemål kan andra hjälpmedel vara bättre lämpade.
En huvudbygel är en klassisk apparat som ortodontister använder för att rikta in patientens tänder. Apparaten består av band och stavar som går runt halsen eller över huvudet och fästs mot ett yttre stöd. De vanligaste varianterna är cervikal huvudbygel och J-kroksansiktsbåge. Precis som miniskruven ger huvudbygeln en extra förankring, men till skillnad från skruven sitter den inte fast i benet. Bygeln kan tas av, men patienten brukar behöva bära den 12–22 timmar per dygn i tolv månader eller längre, beroende på hur svårt fallet är och hur gammal patienten är. Sedan cirka 2010 har dock användningen av huvudbyglar minskat, eftersom apparaten upplevs som otymplig och synlig.
Linguala och palatinala bågar är fasta tandregleringshjälpmedel som hjälper till att räta fram tänderna samtidigt som kindtänderna hålls på plats. En tråd fästs runt kindtänderna eller premolarerna och sträcker sig sedan framåt mot framtänderna. Palatinala bågar används i överkäken, medan linguala bågar placeras i underkäken. Det finns flera olika varianter, bland annat Nance-apparaten, transpalatinal båge, roller bit och apparater mot öppet bett. Utseendet skiljer sig åt mellan varianterna, men funktionen är i grunden densamma: att bevara utrymmet i tandraden och förhindra att kindtänderna vandrar.
Intermaksillära spolfjädrar är små fjädrar som fästs mellan ett bracket på en tand i överkäken och motsvarande bracket i underkäken för att skapa spänning mellan tandraderna. Apparaten används för att flytta fram framtänderna och räta upp kindtänderna i underkäken. Den stimulerar även tandgenombrottning och förlänger käken så att tänderna får mer plats. Behandlingsformen är vanligast hos yngre patienter, eftersom deras käkar fortfarande växer. Fjädern kan dessutom skyddas av ett utdragbart hölje som förhindrar att den niper i patientens kinder.
I vissa fall, exempelvis vid kroniska infektioner eller kraftig trängsel i tandraden, kan det vara svårt eller rent av omöjligt att använda miniskruvar. Käkkirurgi utförs endast på vuxna, eftersom käkbenet då har slutat växa. Operation bör alltid betraktas som det sista alternativet efter miniskruvimplantat – eller något annat tandregleringshjälpmedel. Ingreppet kan innebära att käkbenet formas om genom att benen skärs och flyttas till en ny position, eller att de tänder som drabbats mest eller orsakar problemet dras ut. Ibland görs operationen enbart för att möjliggöra behandling med fast regleringsapparat och därigenom minska risken för komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online