Olika typer av sedering inom tandvården – så lindras rädslan hos oroliga patienter

Blotta omnämnandet av ordet "tandläkare" får tänderna att gnissla hos många – och du är verkligen inte ensam. Cirka 25 procent av alla vuxna amerikaner skjuter upp regelbundna tandvårdsbesök på grund av rädslan för den smärta som besöket kan innebära. Detta framkom när delegerade träffades vid American Dental Associations nationella kongress 2003. Med denna verklighet i åtanke använder tandläkare allt oftare olika former av sedering för att lugna ängsliga patienter.

Historik

Den djupa tandläkarrädslan har gett upphov till ett helt eget område inom tandvården, ofta kallat sederande tandvård, men användningen av lugnande medel är långt ifrån ny inom yrket. Den första dokumenterade användningen av sedering och narkos inom amerikansk tandvård går tillbaka till 1840-talet, då kväveoxid introducerades av tandläkaren Horace Wells från Connecticut. Eftersom många rutinmässiga tandvårdsingrepp kan vara ganska smärtsamma har sedering använts i mer än 160 år för att minska patienternas oro. Eftersom sedering i sig inte eliminerar smärta kombinerar man den vanligtvis med en lokalbedövning, exempelvis lidokain.

Betydelse

Vid det 144:e årliga mötet med American Dental Association i San Francisco berättade tandläkarna Shirley Brown och Michael Unthank, tillsammans med managementkonsulten Risa Simon, att rädslan för tandvårdssmärta är utbredd i befolkningen. De hänvisade till en nationell undersökning som visade att var fjärde vuxen amerikan inte hade besökt tandläkaren på minst fem år just på grund av dessa farhågor.

Tre huvudtyper av sedering

Tandläkare och käkkirurger använder enligt webbplatsen SedationDentistry tre huvudtyper av sedering i sin praktik:

• Oral sedering – även kallad enteral medveten sedering. Patienten intar ett angstdämpande läkemedel via munnen och glider ofta in i en lätt slumber under behandlingen.
• Inhalationsmedierad medveten sedering – innebär användning av kväveoxid, ofta kallad "skrattgas". Patienten andas in gasen och kan, men behöver inte, somna. Minnet av själva behandlingen blir dock oftast svagt eller obefintligt.
• Intravenös (IV) sedering – läkemedlet förs direkt in i patientens blodström, vilket gör att effekten inträffar betydligt snabbare än vid de övriga metoderna.

Att tänka på

Tandläkaren och dennes assistenter måste noggrant övervaka alla patienter som genomgår någon form av sedering. Detta gäller i synnerhet intravenös sedering, som används minst ofta på grund av de strikta regleringar som gäller för dess administrering samt den specialiserade utbildning som krävs. Oavsett metod måste sederade patienter stanna kvar på kliniken tills de kan stå och gå på egen hand, och de ska dessutom åtföljas av en vuxen person som kan köra dem hem efteråt.

Fördelar

Möjligheten till sedering gör tandläkarbesöket mindre skrämmande för de patienter som annars skulle undvika vården helt, på grund av smärträdsla och obehag inför behandlingens invasiva karaktär. Den gör dessutom smärtsamma ingrepp betydligt lättare att uthärda – en fördel som alla tandpatienter kan uppskatta.