1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Tandköttstransplantation: vanliga metoder och rutiner

Tandläkare rekommenderar tandköttstransplantationer för patienter som har blottlagda tandrötter eller en ojämn tandköttslinje. Tandköttssjukdom, eller parodontit, är en vanlig orsak till att tandköttet drar sig tillbaka. När mer av tandytan exponeras och utrymmet mellan tänder och tandkött ökar, får bakterier lättare fäste och kan förstöra både mjukvävnad och käkben. Enligt American Academy of Periodontology kan en tandköttstransplantation minska ytterligare recedering och benförlust.


Här går vi igenom de tre vanligaste teknikerna som används vid tandköttstransplantation.


Fri gingivaltransplantation

Keratiniserad gingiva är den tjocka, skyddande vävnaden som omger tänderna – en av två typer av tandköttsvävnad i munnen. Vid en fri gingivaltransplantation tas en tunn bit vävnad från gommen, eller flyttas försiktigt från ett intilliggande område, för att skapa en stabil remsa av fastsittande gingiva runt tanden. Resultatet är minskad risk för fortsatt tandköttsreceding och bättre skydd mot skador orsakade av tandköttssjukdom. Enligt Dental Health Network återställer och förstärker denna typ av transplantat den saknade tjocka keratiniserade gingivan, men täcker inte de blottlagda tandrötterna.


Bindvävstransplantation

Vid en bindvävstransplantation används vävnad från under gommens yta. Enligt Dental Health Network används denna metod inte bara för att återställa den tjocka keratiniserade vävnaden, utan även för att täcka blottlagda tandrötter. När tandköttslinjen ordentligt döljer tandrötterna kan färre bakterier tränga in under tandköttet och orsaka inflammation. Att skydda tandköttet mot ytterligare skador är avgörande för att bibehålla bentäthet och friska tänder. En bindvävstransplantation minskar dessutom känsligheten för varmt och kallt som beror på exponerade tandrötter.


Allograft från vävnadsbank

I stället för att använda patientens egen vävnad använder en allograft från en vävnadsbank vävnad från en avliden donator. Fördelen är att patienten slipper smärtan och läkningsprocessen i gommen efter operationen. Donerad vävnad är säker och effektiv att använda. Enligt Northwest Tissue Services kräver regelverket, utöver testning för hiv och hepatit, även screening för sjukdomar som syfilis, West Nile-feber, SARS samt den neurologiska sjukdomen Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJD). Donerad vävnad får inte användas förrän alla screening- och testprocesser har genomförts och medicinska experter granskat och godkänt resultaten. Många parodontologer utför allografter från vävnadsbanker, även om vissa föredrar att använda patientens egen vävnad i ingreppet.


Efter behandlingen

Efter en tandköttstransplantation är det viktigt att följa tandläkarens skötselinstruktioner noggrant. Borsta området varsamt, ät mjuk mat under de första dagarna och använd vid behov ett antiseptiskt munskölj. Ytläkningen sker normalt inom ett par veckor, medan full läkning av det transplanterade området kan ta upp till flera månader. Kontakta din tandläkare om du upplever kraftig smärta, blödning eller tecken på infektion.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online