1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Ingredienser i tandcement – guide till de vanligaste typerna

Tandcement har många olika användningsområden och egenskaper, utifrån vilka American Dental Association (ADA) och International Standards Organization (ISO) har klassificerat dem. Typ I-cement betraktas som fixeringsmedel (luting agents) som fäster en gjuten restauration – exempelvis en krona, brygga eller fasad – på en tand. Typ II-cement används för att återskapa tänder, medan typ III-cement – så kallade liners och baser – placeras i en kavitetspreparation, enligt "Torres and Ehrlich Modern Dental Assisting".

Glasjonomercement

Glasjonomercement kan användas för att fästa metallrestaurationer och fästen som används i tandställningar på tänderna. Det levereras oftast i flaskor med pulver och vätska, som blandas på en glasplatta eller ett pappersunderlag med hjälp av en spatel. Vätskan innehåller itakonsyra, vinsyra, maleinsyra och vatten, medan pulvret består av zinkoxid, aluminiumoxid och kalcium. Fluor, som hjälper till att förebygga karies, frisätts långsamt från pulvret tack vare dess speciella kombination av glas, keramiska partiklar och en glasartad matris.

Kompositresincement

Kompositresincement kan användas för att fästa keramiska eller resininlägg och onlays (vilket är kavitetrestaurationer), facader eller metallrestaurationer på tänder, men även för band och fästen i tandställningar. Cementet har egenskaper som liknar de hos kompositresiner – tandfärgade material som används som fyllningar. Kompositresiner innehåller kvarts (ett hårt bergartsbildande mineral), glas, kiseldioxid (en vit, färglös kristallin förening) samt färgämnen.

Zinkoxid-eugenolcement (ZOE)

Zinkoxid-eugenolcement kan användas för att tillfälligt eller permanent cementera gjutna restaurationer eller apparater. Vätskan (även kallad ZOE-cement) innehåller eugenol, vatten, ättiksyra, zinkacetat och kalciumklorid, medan pulvret består av zinkoxid, magnesiumoxid och kiseldioxid. Eugenolen i vätskan har en lugnande effekt på pulpan – den del av rotan, alltså den del av tanden som sitter förankrad i käkbenet, som innehåller nerver och blodkärl. Därför föredras ZOE-cement ofta för patienter som riskerar att uppleva tandkänslighet efter en fyllnadsbehandling.

Intermediärt restaureringsmaterial (IRM) är en förstärkt ZOE-komposition med förbättrad hållfasthet. Det kan användas för att återskapa barns tänder, vid akuta restaureringar eller som en del av ett program för att behandla karies.

Polykarboxylatcement

Polykarboxylatcement kan användas för att permanent fästa gjutna restaurationer, rostfria stålkronor och band för tandställningar. Vätskan består av polyakrylsyra, itakonsyra, maleinsyra, vinsyra och vatten, medan pulvret helt består av zinkoxid. Precis som ZOE-cement är detta cement lugnande för pulpan, och det är dessutom mindre irriterande för pulpan än zinkfosfatcement.

Zinkfosfatcement

Zinkfosfatcement kan användas för att permanent cementera kronor, inlägg, onlays och broar, samt vid djupa kavitetfyllningar. Vätskan innehåller 50 procent fosforsyra i vatten, tillsammans med aluminiumfosfat och zinksalter som kontrollerar surhetsgraden. Pulvret består av 90 procent zinkoxid och 10 procent magnesiumoxide.
Eftersom fosforsyran kan irritera pulpan när den används i en kavitetspreparation måste ett annat material placeras under cementet – exempelvis en liner, sealer eller desensibilisator.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online