Visdomständer, även kallade tredje molarer, brukar tas bort under tonåren eller tidig vuxenålder eftersom de flesta käkar är för små för att rymma dessa tänder på ett bra sätt. Även om en visdomstandsoperation är ett rutinmässigt ingrepp är det fortfarande ett kirurgiskt förfarande, och som med all kirurgi finns det viss risk för komplikationer. De flesta går dock igenom behandlingen utan större problem och läker inom några veckor.
Här är de vanligaste – samt några ovanliga – komplikationer du bör känna till efter att ha fått en visdomstand borttagen.
Det är normalt att känna smärta i några dagar efter ingreppet. Kontakta din tandläkare om smärtan istället försvagas och sedan börjar öka igen. Det kan tyda på en så kallad torr alveol, vilket är den vanligaste komplikationen efter visdomståndsutdragning.
När en tand har tagits bort fylls hålet i tandköttet med en blodpropp, ungefär som en sårskorpa, som skyddar och täcker såret. Om blodproppen lossnar av misstag – exempelvis genom att du suger med halm, röker eller spolar munnen för kraftigt – uppstår en torr alveol. Detta kan orsaka intensiv smärta och en smärtsam infektion. Din tandläkare kan rengöra såret, ge dig antibiotika samt instruktioner som hjälper såret att läka snabbare.
Borttagning av visdomständer i underkäken kan försvaga käkbenet om tandrötterna var mycket djupa och tandläkaren behövde ta bort en ovanligt stor bit ben under ingreppet. I mycket sällsynta fall kan detta leda till en fraktur i käkbenet. Risken är högre hos äldre patienter, då käkbenet blir mindre elastiskt med åldern. En fraktur kräver oftast specialistvård och ibland kirurgisk stabilisering.
Dövhetskänsla och stickningar i tänderna, hakan, underläppen eller tungan kan uppstå om den linguala nerven (tungnerven) eller den alveolära nedre nerven skadas under ingreppet. Detta beror ofta på att nerven ligger nära visdomstandens rötter i underkäken.
Tillståndet är oftast tillfälligt. I de flesta fall läker nerven av sig själv och känsligheten återkommer inom några månader. I sällsynta fall kan skadan bli permanent, vilket är ytterligare en anledning till att noggrann röntgenundersökning görs före operationen.
I sällsynta fall kan tandläkaren av misstag skada en intilliggande tand eller dess rot under utdragningen. Om detta händer kan du behöva en lagning, rotfyllning eller en tandkrona för att reparera skadan. Din tandläkare kontrollerar därför alltid närliggande tänder efter ingreppet.
Ett ännu mer ovanligt men allvarligt tillstånd är osteomyelit, en infektion i själva käkbenet. Den orsakas när bakterien stafylokokkus aureus (Staphylococcus aureus) tar sig in i benvävnaden via operationssåret. Symtom kan vara ihållande smärta, feber, svullnad och trötthet.
Behandlingen består ofta av flera månader antibiotikakur, och i vissa fall krävs kirurgi för att ta bort infekterad vävnad. Kontakta vården omgående om du misstänker en infektion som inte botas av ordinära antibiotika.
Om visdomständerna sitter högt upp i överkäken, nära bihålorna, finns en liten risk att utdragningen perforerar bihålehinnan. Detta kan ge symtom som näsblod eller att luft passerar mellan munhålan och näsan.
Många små perforationer läker av sig själv inom några veckor, men om hålet inte sluts naturligt kan din käkkirurg utföra en mindre operation där såret täcks med tandköttsvävnad. Du får också ofta råd att undvika kraftig nässprutning och nysningar under läkningsperioden.
Med god eftervård och uppmärksamhet på varningstecken är chansen stor att du återhämtar dig helt utan komplikationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online