En bentransplantation är en tandvårdsprocedur som bygger upp ben där det saknas för att stödja tänderna. På ställen där benmängden har minskat på grund av resorption säkerställer en bentransplantation mer volym och yta av ben som kan bära upp protetiska tandersättningar.
Bentransplantationer rekommenderas oftast i samband med tandimplantat eller kirurgiska ingrepp i munnen. Implantat är titanskruvar som placeras i käkbenet och kräver tillräcklig bendensitet och benyta för att kunna förankras ordentligt. Ben tillsätts med hjälp av en av tre metoder för att säkerställa korrekt placering av implantat, eller för att stödja andra protetiska tandersättningar som exempelvis proteser.
Patientens eget ben ger bäst resultat vid transplantationsingrepp; detta kallas autotransplantation (autograft). Tandläkaren kan då ta ben från andra delar av munnen eller samla upp benfragment som sugs ut under ingreppet.
Allograft är en metod där man använder ben från samma art, alltså från människa till människa. Benet erhålls från donatorer och säljs via dentala leverantörer. Det är en helt säker metod som framgångsrikt ersätter förlorat ben och har använts i över 20 år.
Xenograft innebär att man transplanterar ben från en annan art. Ofta används bovint ben för att ersätta saknad benstruktur. Den största fördelen är att större mängder ben enkelt kan erhållas jämfört med ben av humant ursprung.
Barrieremembran av olika slag, exempelvis kollagen eller titan, används för att täcka transplantatområdet och hindra tandköttet från att växa över platsen. Denna procedur säkerställer att tandköttet "styrs" bort från området, vilket förhindrar att bentransplantatet förskjuts ur läge.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online