Redan antikens folk förstod att saknade tänder var ett problem, och många kulturer – däribland de forntida egyptierna – experimenterade med material som vi idag aldrig skulle tänka oss att stoppa i munnen som ersättning för riktiga tänder. Tandimplantat såsom vi känner dem idag är dock ett relativt nytt fenomen – uppfunnet helt av misstag och inte ens av en tandläkare.
Enligt International Congress of Oral Implantologists, världens största organisation för tandimplantat, återfann arkeologer på 1930-talet uråldriga mayaskallar med spår av att snidade snäckskal hade hamrats fast i käkbenet för att skapa några av de allra tidigaste formerna av konstgjorda tänder. Arkeologiska fynd från andra kulturer, bland annat etruskerna i Italien och egyptierna, visar att gjutjärn, koppar och till och med oxben användes för att tillverka de första tandersättningarna. Några av dessa tidiga experiment fungerade faktiskt förvånansvärt bra och växte så småningom fast i benet precis som riktiga tänder.
Seklet präglades av betydande vetenskapliga upptäckter, och området tandimplantat lämnades inte oberört. Under denna era ersatte tandläkare ruttna tänder med uttagna tänder från andra människor. Framgångsfrekvensen var som bekant låg, främst på grund av infektioner orsakade av de grovt tillverkade ersättningarna. Enligt en rapport i Compendium of Continuing Education in Dentistry användes porslin, guld, silver och till och med bly som implantatmaterial under seklet – med varierande resultat.
Stora framsteg gjordes när doktor A.E. Strock vid Harvard började använda en legering som kallas vitallium direkt i benet. Enligt L.A. Implants, en kalifornisk leverantör av kosmetisk tandvård och implantatbehandlingar, visade sig vitalliumimplantatet först vara framgångsrikt hos djur innan det togs i bruk på människor. Materialet används fortfarande för vissa implantat än idag.
Det största genombrottet inom implantologi kom när den svenske ortopeden Per-Ingvar Brånemark upptäckte titanets värde för konstgjorda tänder – helt av en slump. Han forskade om hur ben läker hos kaniner genom att sätta in en titananordning i djurens lårben. En oavsiktlig konsekvens blev att det dyra titanmaterialet växte fast i benet inom bara några månader. Doktorn hade, helt omedvetet, upptäckt processen osseointegration – där ett främmande material binder till levande benvävnad – enligt Dental Implants Guide, en omfattande webbplats för patienter och tandläkare om implantat och relaterade innovationer.
Genombrottet inträffade år 1952. År 1965 genomförde Brånemark sin första implantatoperation med titanrot på en frivillig patient. År 1978 kommersialiserade han Brånemarks titanskruv. Enligt L.A. Implants har fler än 7 miljoner implantat placerats in under Brånemarks namn sedan dess.
Doktor Brånemarks upptäckt har lämnat stort avtryck bland tandvårdsprofessionella världen över. Chansen är stor att ett implantat du får har en titanrot. Det beror på att metallen, enligt International Congress of Oral Implantologists, är både lätt och slitstark. Dessutom, till skillnad från många andra metaller, stöter kroppen inte bort titan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online