Dow Corning var svarande i en lång rad individuella stämningar och grupptalan där tusentals kvinnor hävdade att de drabbats av allt från cancer till autoimmuna sjukdomar till följd av företagets silikonbröstimplantat. Totalt avsattes cirka 2,35 miljarder dollar till fler än 300 000 målsägande världen över. Som en direkt följd av uppgörelsen tvingades företaget att ansöka om konkurs.
Dow Corning tillverkade silikonbröstimplantat, en av de mest använda produkterna inom kosmetisk kirurgi. Från och med 1977 började kvinnor vända sig till företaget med uppgifter om att implantaten orsakat allvarliga hälsoproblem. Det vanligaste klagomålet gällde ett misstänkt samband med bröstcancer. De första rättsliga anspråken lades fram 1984, och kort därefter hävdade patienter även att implantaten kunde utlösa reumatoid artrit, lupus och andra autoimmuna sjukdomar.
Antalet kärande i grupptalan växte snabbt och uppgick till över 300 000 personer år 1997. År 1998 slöts en global uppgörelse, och i samband med denna ansökte Dow Corning om konkursskydd enligt amerikansk lag (Chapter 11). Företaget lämnade inte rekonstruktionen förrän 2004, då distriktsdomare Denise Page Hood vid USA:s federala distriktsdomstol fastställde tidtabellen för uppgörelsen och behandlingen av anspråk kunde påbörjas.
Den domstolsövervakade fonden på 2,35 miljarder dollar gjorde det möjligt för drabbade att erhålla mellan 2 000 och 250 000 dollar, beroende på skadornas art och allvarlighetsgrad. De första utbetalningarna skedde i juni 2004. Uppgörelsen hade global räckvidd och omfattade patienter i bland annat USA, Storbritannien, Mexiko, Spanien, Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Portugal.
I ett officiellt uttalande beskrev Dow Corning uppgörelsen som ett ”försök i god tro” att lägga tvisten bakom sig. Många patienter var dock missnöjda med ersättningsnivåerna, och de som valde att tacka nej riskerade att behöva vänta flera år på att få sin sak prövad i domstol.
Grupptalanerna förblev aktiva under en övergångsperiod men stängdes permanent den 15 december 2010. Fram till dess hade patienter som fått bröstimplantat tillverkade av Bristol-Myers Squibb, 3M eller Baxter International före den 1 juni 1993 rätt att registrera sina anspråk. Samma möjlighet gällde kvinnor som opererats in med McGhan Medical-implantat mellan den 3 augusti 1984 och den 31 december 1991. Mer information lämnades via den officiella webbplatsen för Dow Corning-uppgörelsen.
För att vara berättigad till ersättning krävdes att målsägande lämnade in tillräcklig medicinsk dokumentation inom angivna tidsfrister. Ansökningskontoret (Claims Office) kunde skicka ut bristmeddelanden gällande dokumentation och övriga krav, och svar på dessa granskades högst två gånger. Via sin hjälpenhet, Claims Assistance, erbjöd kontoret dessutom stöd åt ansökande i arbetet med att sammanställa och kontrollera underlagen.
År 1999 publicerade en av den amerikanska kongressen tillsatt expertgrupp inom Institute of Medicine, bestående av 13 forskare, en rapport på 400 sidor. Slutsatsen var att silikonbröstimplantat inte orsakade några allvarliga systemiska sjukdomar. De skador som noterades karaktäriserades som ”lokaliserade problem” – exempelvis att implantat brustit och orsakat infektioner eller ärrbildning. Inget direkt samband mellan implantaten och bröstcancer kunde fastställas, och andra forskargrupper kom fram till liknande resultat. Rapporten fick dock ingen inverkan på uppgörelserna, eftersom avtalen med Dow Corning redan hade ingåtts.
Fallet Dow Corning räknas som ett av de största massskadeståndsärendena i USA:s historia. Trots att senare vetenskapliga granskningar inte kunde påvisa något samband mellan silikonimplantat och allvarliga sjukdomar, kom uppgörelsen på 2,35 miljarder dollar att ge ekonomisk kompensation till hundratusentals kvinnor i flera länder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online