Transplantation försöktes sedan tidiga 1900-talet (njure, sköldkörtel, äggstock), men konsekventa misslyckanden berodde på tre barriärer:
Pre-1954 barriärer
- Avstötning: Värdens immunsystem kände igen donor HLA-antigen som fremmande → förstörde transplantatet. Ingen effektiv immunsuppression existerade.
- Immunologisk okunskap: HLA-systemet odentifierat (1958); ingen vävnads typning, korsmatchning, eller förståelse av toleransmekanismer.
- Tekniska begränsningar: Vaskulära anastomostekniker omogna; dålig organkonservering (inga kalla opplösningar); otillräcklig perioperativ vård.
1954-genombrottet
- Joseph Murray, MD utförde den första framgångsrika njurtransplantationen mellan identiska tvillingar (Ronald → Richard Herrick) på Peter Bent Brigham Hospital.
- Genetisk identitet = ingen avstötning → ingen immunsuppression behövdes.
- Mottagare levde 8 år; bewies att transplantation kunde fungera.
Immunsuppressionens evolution
- 1960-tal: Azatioprin + prednison (första underhållsregimen)
- 1970-tal: Antilymfocyt globulin (induktion)
- 1983: Ciklosporin (kalcineurinhämmare) — transformerade utfall
- 1990-tal: Tacrolimus, mycofenolat mofetil
- 2000-tal: mTOR-hämmare, biologiska (basiliximab, alemtuzumab), kostimulationsblockerare (belatacept)
Varje framsteg expanderade berättigande och förbättrade transplantatöverlevnad.
