Trenchfot: Hur uppstod sjukdomen som plågade soldater i skyttegravarna?

Trenchfot är en allvarlig medicinsk åkomma som drabbar fötterna hos människor som vistas länge i kalla, fuktiga och ohygieniska förhållanden. Sjukdomen uppstår när fötterna ligger nedsänkta i vatten eller hålls fuktiga under lång tid, vilket gör att huden mjuknar – ett tillstånd som kallas maceration. Den skadade huden blir sedan lätt angripen av svamp- och bakterieinfektioner.

Trenchfot under första världskriget

Sjukdomen fick sitt namn under första världskriget, då den var ett utbrett problem bland soldater som kämpade i skyttegravarna. Gravarna var ofta översvämmade av vatten och lera, och soldaterna tvingades stå i dessa eländiga förhållanden i timmar eller till och med dagar i sträck. Utbytta strumpor och möjligheten att torka fötterna saknades ofta helt.

Följden blev att tusentals soldater insjuknade i trenchfot. Historiker uppskattar att tiotusentals brittiska och tyska soldater drabbades under krigets första vintrar, vilket gjorde sjukdomen till ett av de vanligaste icke-stridsrelaterade hälsoproblemen vid fronten.

Symtom på trenchfot

De typiska symtomen på trenchfot inkluderar:

• Svullnad och domningar i fötterna
• Rödhet och missfärgning av huden
• Blåsor och sår
• Smärta, särskilt vid beröring eller belastning

I svåra fall kan vävnaden i fötterna infekteras och börja brytas ned, vilket kan leda till kallbrand (gangrän). Utan behandling kan detta i sin tur kräva amputation av tår eller hela foten.

Konsekvenser för de drabbade

Trenchfot är ingen bagatell – sjukdomen kan få djupgående konsekvenser för den som drabbas. Många soldater som insjuknade under första världskriget blev oförmögna att återvända till aktiv tjänstgöring, och en del av dem till och med avskedades från militären på grund av sina bestående skador. Även i dag kan tillståndet förekomma hos exempelvis vandrare, festivaldeltagare och hemlösa som vistas länge i fuktiga miljöer.

Förebyggande åtgärder

Den bästa skyddet mot trenchfot är att hålla fötterna torra och rena. Det innebär att byta till torra strumpor regelbundet, låta fötterna lufta sig när det är möjligt samt undvika långvarig vistelse i blöta skor och stövlar. Under första världskriget infördes rutiner med daglig fotinspektion och strumpbyten, vilket visade sig minska antalet fall betydligt.