Under gasutbytet tar kroppen upp syre (O₂) från atmosfären och avger koldioxid (CO₂), som är en restprodukt av cellandningen. Men hur går denna viktiga process egentligen till? Här följer en tydlig genomgång av de olika stegen.
När vi andas in strömmar luften in genom näsan eller munnen och fortsätter ned genom luftstrupen (trachea) och vidare ner i lungorna.
I lungorna förgrenar sig luftstrupen i allt mindre rör – först i bronker och därefter i ännu finare bronkioler. Denna grenade struktur utgör bronkialsystemet, som leder luften djupt in i lungvävnaden.
Bronkiolerna slutar i små luftfickor som kallas alveoler. De har mycket tunna väggar och är rikt försedda med blodkärl – just här sker själva gasutbytet.
Alveolerna omges av kapillärer, alltså tunnaste blodkärl. Syre från den inandade luften diffunderar över de tunna alveolväggarna och ut i kapillärernas blod.
Hemoglobin, ett protein i de röda blodkropparna, binder syret och transporterar det via blodomloppet ut i kroppen. Det syrerika blodet pumpas sedan av hjärtat till alla kroppens vävnader.
På vävnadsnivå diffunderar koldioxid, som bildas som restprodukt vid cellandningen, från vävnaderna ut i kapillärerna.
Hemoglobin kan även binda koldioxid och på så sätt transportera den tillbaka till lungorna för att avlägsnas ur kroppen.
Vid utandning pressas den koldioxidrika luften ut ur lungorna genom näsan eller munnen, varvid cirkeln sluts.
Gasutbytet innebär ett kontinuerligt utbyte av syre och koldioxid mellan lungorna och blodet. Det säkerställer att cellerna får det syre de behöver för cellandningen, samtidigt som restprodukten koldioxid förs bort. Processen är helt avgörande för att kroppen ska kunna upprätthålla homeostas – och därmed själva livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online