Stift och skruvar vid kirurgi av brutet höftled

Höftfrakturer är en av de vanligaste skadorna, särskilt bland äldre människor. Enligt Johns Hopkins Medicine förväntas antalet årliga höftbrott överstiga 500 000 år 2040. Vid operation används olika typer av stift, skruvar och bultar för att stabilisera det brutna benet – bland annat glidande höftskruvar, kortikala skruvar och intramudulära skruvar.

Historia

År 1886 var den tyske kirurgen Dr. H. Hansmann den första att använda plattor och skruvar av vanadinstål inuti kroppen för att fixera brutna ben. Materialet visade sig dock inte vara kompatibelt med mänsklig vävnad och ersattes senare med plattor, skruvar och bultar i rostfritt stål, enligt Zimmer.com. Idag domineras området av titanimplantat tack vare deras överlägsna biokompatibilitet och hållbarhet.

Olika typer av implantat

Det finns idag många olika typer av stift och skruvar för brutna höfter. Vilken typ som används beror i slutändan på skadans art, hur komplex frakturen är samt patientens ålder och allmäntillstånd:

• Spongiösa (kancellära) skruvar – används för frakturer vid lårbenshalsen, alltså den allra översta delen av lårbenet.
• Glidande höftskruvar – lämpar sig för stabila höftfrakturer som är tåliga nog att bära kroppsvikt.
• Intramudulära skruvar – används vid instabila brott nära muskulaturen som sträcker sig in i benmärgen.

Viktiga överväganden

Metalldelarna som används vid behandling av höftfrakturer tillverkas oftast av titanlegering. Materialets höga draghållfasthet samt dess motståndskraft mot korrosion och nedbrytning i kroppsvätskor gör det särskilt väl lämpat för implantat. Trots detta kan vissa patienter reagera på metallen eller utveckla infektioner efter exponering. Därför utförs normalt en känslighetstest innan operationen för att minimera risken för komplikationer.