När man tröttnat på en tatuering eller inte längre är nöjd med dess placering finns idag betydligt skonsammare borttagningsmetoder än för några år sedan. Vid laserborttagning bryts tatueringsfärgen ner i mindre partiklar, vilket gör att kroppen på naturlig väg kan sönderdela och transportera bort pigmentet via lymfsystemet.
Trots att tekniken har utvecklats mycket är det viktigt att känna till vilka biverkningar som kan uppstå efter en laserbehandling. Här går vi igenom de vanligaste – och de mer ovanliga – effekterna.
Den absolut vanligaste biverkningen vid borttagning av tatueringar med laser är rodnad och svullnad i det behandlade området. Detta är ett normalt svar på behandlingen och brukar avta inom några dagar.
Viss smärta är att vänta under själva behandlingen. Många beskriver känslan som liknande att bli snärtad med ett gummiband. För att göra behandlingen bekvämare kan huden bedövas med en lokalt applicerad bedövningskräm eller en injektion.
Flera behandlingstillfällen krävs ofta för att helt ta bort en tatuering. Efter varje session fjällar huden, eller bildar blåsor och skorpor som så småningom lossnar av sig själva. Det är viktigt att inte peta bort skorporna i förtid, eftersom detta ökar risken för ärrbildning. Rodnad kan kvarstå i flera veckor efter behandlingen.
En relativt vanlig biverkning är tillfällig mörkfärgning av huden, så kallad hyperpigmentering. Mindre vanligt är tillfällig ljusare hud, hypopigmentering, där området blir blekare än omgivande hud. Båda dessa förändringar är oftast övergående, men kan i sällsynta fall bli bestående.
Ärrbildning förekommer hos högst 5 procent av de behandlade. Även infektioner är ovanliga men kan inträffa. För att förebygga infektion bör man applicera en antibiotikasalva på behandlingsområdet efter varje session samt hålla huden ren och skyddad från solen under läkningsprocessen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online