Extirpation är den fullständiga kirurgiska borttagningen av ett organ, vävnad eller läckage. Det innebär total exstirpation utan avsikt att lämna kvar sjukdom.
Vanliga indikationer
- Malignitet: Thyroidektomi, kolektomi, prostatektomi, hysterektomi, nefrektomi, mastektomi.
- Svår infektion/nekros: Gangränös tarm, nekrotiserande fasciit, abscederat organ.
- Endstadium organsjukdom: Splenektomi (ITP, trauma), ooforektomi (torsion, BRCA).
- Godartad men symtomgivande: Stora myom, adenomata polypers, symptomatiska cystor.
- Profylaktisk: Riskreducerande kirurgi (mastektomi, salpingo-ooforektomi för BRCA).
Kirurgiska tillvägagångssätt
- Öppen: Stor incision; för stora organ, komplex anatomi, akut.
- Laparoskopisk/Robotisk: Minimal invaserande; standard för många extirpationer (kolecystektomi, kolektomi, hysterektomi, nefrektomi).
- Endoskopisk: Transoral (sköldkörtel), transuretral (blåsa), transnasal (hypofys).
- Ablativa tekniker: Radiofrekvens, mikrovåg, kryoablation — vävnadsförstöring på plats (inte klassisk extirpation men funktionellt ekvivalent).
Viktiga principer
- En bloc resektion med negativa marginaler (onkologi).
- Kärlkontroll före parenkyma division.
- Bevarande av angränsande strukturer (nervurer, urinledare, gängor).
- Provet orientering för patologi.
- Rekonstruktion vid behov (anastomoz, kondukt, fläpp).
Risker
- Organ-specifik funktionsförlust (t.ex. diabetes post-pankreatektomi, inkontinens post-prostatektomi).
- Allmänna kirurgiska risker: blödning, infektion, läckage, DVT/LE.
Tvärvetenskaplig planering optimerar utfall.
