Så gick kirurgiska ingrepp till på 1800-talet – utan narkos och med hög risk

I början av 1800-talet var kirurgi en farlig och ofta livshotande procedur. Narkos fanns inte, vilket innebar att patienterna var helt medvetna genom hela operationen. Kirurgerna arbetade med grova instrument och hade begränsade kunskaper om människokroppens anatomi, vilket ledde till många allvarliga komplikationer.

Hur utfördes operationer på 1800-talet?

Förberedelser inför ingreppet

Innan operationen fick patienterna ofta ett laxerande medel för att tömma tarmarna samt ett lugnande preparat som skulle hjälpa dem att slappna av. Någon form av bedövning fanns inte – patienten var alltså vaken och fullt medveten under hela ingreppet.

Kirurgiska instrument

Instrumenten som användes var enkla och primitiva. Verktygslådan bestod bland annat av skalpeller, sågar, tänger och kärlklämmor.

Operationsteknik

Kirurgen gjorde ett stort snitt i huden och använde sedan sina instrument för att avlägsna den sjuka vävnaden. För att stoppa blödningar använde man ofta kauterisering, det vill säga att man brände igen såret.

Vård efter operationen

Efter ingreppet placerades patienten ofta i samma rum som andra opererade personer. Smärtlindringen var minimal, och risken att drabbas av infektion var stor.

Hög dödlighet

Dödligheten vid kirurgiska ingrepp var mycket hög under 1800-talet. Uppskattningsvis dog upp till 50 procent av patienterna till följd av komplikationer kopplade till operationen.

Vanliga komplikationer

• Blödningar: Kirurgerna saknade effektiva metoder för att hejda blödningar, vilket ledde till att patienter ofta dog av blodförlust.
• Infektioner: Antibiotika existerade inte, så bakterieinfektioner efter operationer var utbredda och ofta dödliga.
• Smärta: Utan någon form av bedövning utsattes patienterna för ohygglig smärta under ingreppet.
• Chock: Det fysiska traumat från operationen kunde utlösa chock hos patienten, vilket i sin tur kunda leda till döden.
• Organskador: Kirurger råkade ibland oavsiktligt skada friska organ under ingreppet.

Kirurgins långsamma utveckling

Trots alla risker var operation ofta den enda möjligheten för patienter med allvarliga medicinska tillstånd. Under 1800-talet började dock kirurgin utvecklas och förbättras, bland annat genom introduktionen av narkos mot slutet av seklet och senare även antiseptiska metoder. Med tiden blev kirurgin en betydligt säkrare och mer effektiv del av sjukvården.