Peyronies sjukdom är en smärtsam sjukdom som kännetecknas av knölar och missbildningar på penis. I takt med att sjukdomen fortskrider blir det allt svårare för penis att bli erigerad, vilket i värsta fall kan leda till impotens. När andra behandlingsalternativ, såsom injektioner med verapamil, har visat sig otillräckliga för att lindra symtomen kan kirurgi bli nödvändig.
Det finns flera olika typer av kirurgiska ingrepp, och valet beror på hur långt sjukdomen har framskridit samt hur allvarlig krökningen är. Innan någon operation övervägs genomgår patienten alltid en grundlig utredning för att avgöra om kirurgi är ett lämpligt alternativ. Operation utförs vanligtvis först när sjukdomen har stabiliserats, ofta efter sex till tolv månader utan förändringar, eftersom ingrepp under aktiv sjukdomsfas ökar risken för komplikationer.
Vid denna metod tas vävnad bort eller veckas ihop på motsatt sida av krökningen för att räta ut penis. Nackdelen är att penis kan bli något kortare totalt sett, eftersom den längre sidan förkortas för att matcha den kortare. Metoden passar bäst för patienter med mild till måttlig krökning och god erektionsförmåga.
Vid graftning avlägsnas de plack eller knölar som bildats på penis. För att forma om och återställa penisens form används transplantat, ofta hud eller vävnad från andra delar av patientens kropp. Denna metod föredras ofta vid mer uttalade krökningar, eftersom den bevarar penisens längd bättre än plicering.
I fall där impotensen är uttalad kan ett ihåligt, uppblåsbart rör – en så kallad penilprotes – placeras inuti penis. Protesen gör det möjligt att uppnå en erektion trots skador på den erectilea vävnaden. Denna typ av operation rekommenderas endast när andra behandlingsalternativ har misslyckats, oftast i kombination med graftning för att korrigera eventuell kvarvarande krökning.
Vid kraftig krökning av penis görs små snitt i den böjda vävnaden för att räta ut den. Snittet täcks därefter med ett transplantat, ofta taget från patientens egen ven eller hud. Metoden används vid komplexa deformiteter där enbart plicering inte räcker till.
Kirurgi rekommenderas främst för män vars tillstånd har stabiliserats och inte förändrats under en längre tid, eftersom resultaten då är optimala. Om sjukdomen fortfarande är i ett aktivt skede finns risk för att ytterligare ingrepp behövs senare. Har sjukdomen fortskridit till en punkt där komplikationer kan uppstå är det viktigt att konsultera en urolog och noggrant diskutera vilka behandlingsalternativ som passar bäst för din situation. Alla kirurgiska ingrepp medför risker, såsom nedsatt känsel, ärrbildning eller påverkan på erektionsförmågan, vilket bör vägas in i beslutet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online