Serum-natrium på 127 mEq/L representerar moderat hyponatremi och öker perioperativa risken vid hjärtklappkirurgi avsevärt.
Patofysiologiska risker
- Kardiell elektrofysiologi: Hyponatremi förlänger aktionspotentialens varaktighet, predisponerar för arytmier (förmaksflimmer, kammartakycardi/kammarrimmelflimmer), särskilt vid hjärt-lungmaskin (CPB) elektrolytförskjutningar.
- Neurologisk: Risk för cerebral ödem vid snabb korrigering; krampanfall, osmotisk demyelinisering vid överkorrigering (>8–10 mEq/L/24h).
- Hemodynamisk: SIADH vs. hypovolemisk vs. hypervolemisk etiologi dikterer vätskehantering; CPB förvärrrar kapillärläckage.
- Koagulopati: Hyponatremi försvårar trombocytfunktion och fibrinolys.
Preoperativt korrigeringsprotokoll
- Identifiera etiologi: Läkemedelsgenomgång (diuretika, SSRI), volymstatus, endokrin (kortisol, sköldkörtel), njur/lever/hjärtfunktion.
- Mål: Na⁺ 135–145 mEq/L före operation.
- Hypovolemisk: Isotonisk salin (0,9% NaCl) resuscitering.
- Euvolemisk (SIADH): Vätskebegränsning (800–1000 mL/dag), salt-tabletter, överväg vaptaner (tolvaptan) om kronisk/symptomatisk.
- Hypervolemisk (hjärtsvikt, cirros): Diures + vätske/saltbegränsning; undvik snabba skift.
- Korrigeringstakt: ≤6–8 mEq/L/24h; ≤18 mEq/L/48h. Frekvent övervakning (q2–4h initialt).
Undantag för akutoperation
Livshotande tillstånd (akut svår aortastenosis med lungödem, endokardit med septisk chock, protetisk klapptrombos) kan kräva fortsättning trots hyponatremi. I så fall:
- Initiera korrigering samtidigt.
- Peroperativ blodgas/elektrolytövervakning q15–30 min.
- Priming-lösningsjustering (mannitol, hypertont salin).
- Postoperativ ICU-hantering med strikta Na⁺-mål.
Multidisciplinärt samarbete (hjärtkirurgi, anestesi, nefrologi, intensivvård) är avgörande.
