
Det parietala perikardiet hos katten är en tunn, fibrös säck med en serös innervändning som omsluter hjärtat helt. Säcken har en nära koppling till hjärtats fibrösa skelett och övergår kontinuerligt i de stora kärlens adventitia vid hjärtbasen.
Det parietala perikardiet förankras på flera ställen i brösthålan:
Ventralt: fäst mot diafragman (mellangärdet) och bröstbenet (sternum).
Dorsalt: fäst mot ryggraden och mediastinum.
Säcken bildar dessutom reflektioner runt de stora kärlens rötter, vilket skapar de så kallade perikardialsinusarna.
Denna sinus bildas mellan det parietala perikardiet och hjärtbasen. Den omger rötterna till truncus pulmonalis (lungartärstammen), aorta samt vena cavae (de hålvena).
Den oblika sinussen ligger på hjärtats vänstra sida och avgränsar truncus pulmonalis från vänster förmak (atrium sinistrum).
Perikardialsinusarna bidrar till att stötta och dämpa rörelserna hos hjärtat och de stora kärlen. Utöver detta ger det parietala perikardiet skydd och smörjning åt hjärtat, vilket förhindrar överdrivna rörelser samt onödig friktion när hjärtat arbetar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online