Andningsmekanik: In- och utandning fysiologi

Ventilation är den mekaniska rörelsen av luft in och ut ur lungorna, driven av tryckgradient.

Inandning (Inspiration) – Aktiv process

• Middelfjäll kontraheras: Planas ut, sänker sig 1–2 cm → ökar thoraxvolym (vertikalt).
• Yttre intercostaler kontraheras: Lyfter revben → ökar volym (anteroposterior + lateral).
• Accessoriska muskler (vid kraftig): Skalenus, SCM, pectoralis minor → ytterligare volymökning.
• Intrapulmonalt tryck (P_pulm): Sänks under atmosfäriskt (-1 till -3 cmH₂O).
• Luft flyter in ner för tryckgradienten.

Utandning (Exspiration) – Passiv i vila

• Muskler avslappnas → elastisk återfjäder av lungor och bröstkorg.
• P_pulm stiger över atmosfäriskt (+1 till +3 cmH₂O).
• Luft flyter ut.

Krävd utandning: Inre intercostaler, buk{muskler (rectus abdominis, obliqua) → aktiv kompression.

Viktiga tryckrelationer

• P_pulm = P_atm + P_el (elastisk återfjäder).
• Transpulmonalt tryck (P_tp = P_alv - P_pl) håller alveoler öppna.
• Arbete av andning = ∫ P dV.

Klinisk relevans

• Obstruktiv sjukdom: Ökad resistans → ökat arbete, dynamisk hyperinflation.
• Restriktiv sjukdom: Minskad komplians → ökat arbete, snabb ytlig andning.
• Mekanisk ventilation: Manipulerar tryck/volym för att avlasta andningsmuskler.

Andning är en tryckdriven pump; förståelse av dess mekanik ligger till grund för respiratorisk vård.