Hur diagnostiseras färgblindhet? Vanliga tester och metoder

Vad är färgblindhet?

Färgblindhet, även kallad färgseendefekt, är ett tillstånd där personen har svårt att urskilja vissa färger. Den vanligaste formen är röd–grön färgblindhet, som drabbar cirka 8 procent av alla män men endast omkring 0,5 procent av kvinnor. Tillståndet beror oftast på en ärftlig avvikelse i näthinnans tappar, de sinnes celler som gör att vi kan uppfatta färger.

Tester som används vid diagnos

Färgblindhet kan inte diagnostiseras på egen hand – det krävs en undersökning hos optiker eller ögonläkare som utför specifika synprov. Här är de mest använda testerna:

Ishihara-testet

Ishihara-testet är det vanligaste testet för färgblindhet. Det består av en serie plattor med färgade prickar som bildar siffror eller mönster. Personer med normalt färgseende ser en sak, medan personer med färgblindhet ser något annat – eller ingenting alls. Testet är snabbt och enkelt och används ofta som första steg i utredningen.

Farnsworth-Munsell 100 Hue-testet

Detta test går ut på att ordna en rad färgade markörer i rätt ordning efter kulör. Det mäter hur bra förmågan att skilja mellan liknande nyanser är. Personer med färgblindhet får svårt att placera markörerna i korrekt följd, vilket ger en bild av både typen och graden av färgseendefekten.

Anomaloskop

Ett anomaloskop är en apparat som mäter färgskiljeförmågan mycket exakt. Den visar två ljusfält – ett rött och ett grönt – och den undersökta ombeds justera intensiteten på det gröna ljuset tills det uppfattas ha samma färg som det röda. Personer med röd–grön färgblindhet har svårt att göra denna justering, och resultatet kan visa exakt vilken typ av defekt som föreligger.

Genetiska tester

Utöver synproverna finns även genetiska tester som kan identifiera de specifika gener som ligger bakom färgblindheten. Sådana tester kan vara särskilt värdefulla när man vill fastställa om tillståndet är ärftligt, till exempel i samband med familjeplanering.

Att leva med färgblindhet

Färgblindhet är ett livslångt tillstånd som idag inte kan botas. Däremot går det oftast bra att hantera i vardagen med hjälp av speciallinser, filter eller digitala hjälpmedel som förstärker färgkontraster. Många utvecklar också egna strategier, exempelvis att lita på ljushet och position i stället för själva färgen.