Ett hälsotillstånd som påverkar ansiktets rörlighet, precis som Bells pares gör, kan kännas pinsamt att prata om och söka vård för. Ju tidigare tillståndet dock behandlas, desto större är möjligheten till en fullständig återhämtning. Vissa homeopatiska preparat och växtbaserade medel kan bidra till att förbättra tillståndet. Tänk på att de flesta homeopatiska medel inte är godkända inom den konventionella medicinen – prova därför aldrig nya läkemedel eller behandlingar utan handledning från en legitimerad läkare eller utbildad homeopat.
Bells pares är en plötslig svaghet eller förlamning i ansiktsmuskulaturen, oftast på ena sidan av ansiktet. Orsaken är en irritation eller skada på ansiktsnerven (nervus facialis), vilket kan göra det svårt att le, blunda eller styra mimiken. Symtomen debuterar ofta snabbt, ibland inom loppet av några timmar, och kan förvärras av kyla, vind eller stress.
Aconitum napellus – Kan vara effektivt när bara ena sidan av ansiktet har blivit förlamat, särskilt efter exponering för kall luft eller vind. Rädsla, oro och en plötslig debut av symtom är också typiska indikationer för detta medel.
Agaricus – Används när musklerna på ena sidan av ansiktet är stela och rycker, eller när grimaser uppstår på motsatta sidan. Medlet passar särskilt personer som är lättretade, lider av hälsångest och har överkänsliga sinnen.
Cadmium sulphuratum – Kan hjälpa vid överväldigande svaghet, frossa och förlamning på vänster sida. Patienten kan även ha en förvriden mun och ha extremt svårt att sluta ett öga.
Causticum – Hjälper när förlamningen har utvecklats gradvis på höger sida, när det blivit svårt att öppna och stänga munnen och när personen oavsiktligt biter sig i insidan av kinden eller tungan. Personen mår bäst i värme och kan samtidigt vara svag och rastlös.
Cocculus – Riktar sig mot ensidig ansiktsförlamning som åtföljs av spänningar eller smärta i andra kinden, vilka ökar när munnen öppnas. Yrsel, svaghet, domningar och försämrade symtom kan tyda på att detta medel behövs.
Nux vomica – Används ofta vid ensidig förlamning, vanligen på vänster sida, hos personer som är överkänsliga för lukter, ljud och ljus samt har en irriterad och otålig personlighet.
Platina (platina) – Kan användas vid förvridningar där ena ögonbrynet lyfts och där kinderna, läpparna och andra kroppsdelar känns domnade.
Arnica montana – Passar bäst de som har skadat sig innan symtomen på Bells pares uppstod. De kan också ha upplevt sorg, ekonomisk förlust, värkande leder och en aversion mot tobak.
Hypericum perforatum – Kan användas när nerver har skadats och käken börjar låsa sig. Det kan även behövas vid spasmer och astmatiska anfall.
Mezereum – Kan användas när mun och ansikte känns stela och patienten är känslig för kall luft.
Belladonna – Används för att stimulera nervsystemet, särskilt vid hetta, rodnad, pulserande smärta eller förekomst av epileptiska spasmer.
Vissa örter kan förstärka effekten av homeopatiska preparat. Kryddnejlika sägs kunna förbättra medicinalverkans effekt, kudzu kan hjälpa till att lindra muskelspänningar runt det drabbade området, och lakritsrot anses kunna förhindra att paresen utvecklas till fullständig förlamning. Även ruta och stryknin har traditionellt använts vid Bells pares, men stryknin är ett kraftigt gift och får absolut endast hanteras av kvalificerad personal.
Det är avgörande att påbörja behandlingen så snart som möjligt. Kontakta därför alltid en läkare direkt när symtomen visar sig – dels för att få en korrekt diagnos, eftersom ansiktsförlamning även kan bero på allvarligare tillstånd som stroke, och dels för att säkerställa att eventuell alternativa behandlingar sker på ett tryggt sätt under professionell övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online