Homeopatiska läkemedel är en form av alternativ medicin som sägs erbjuda naturliga botemedel mot allt från sjukdomar och åkommor till värk, smärta och i princip vilken typ av obehag som helst. Samtidigt är homeopatin en av de mest missförstådda av alla alternativmedicinska praktiker. Kritiker menar att homeopatiska preparat i grunden bygger på placeboeffekten – att de knappast är mer än vatten och sockerpiller – och den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA erkänner dem inte som verksamma.
Samuel Hahnemann, en tysk läkare verksam i slutet av 1700-talet, levde under en tid då medicinsk vård bestod av åderlåtning, iglar och purgation av patienter. Han noterade att dessa metoder ofta orsakade mer skada än nytta och utvecklade därför sin egen metod, som han kallade "likhetslagen" (similia similibus curentur).
Under 1700-talet trodde man att alla sjukdomstillstånd berodde på en obalans i en av kroppens fyra "humorer": blod, slem, svart galla och gul galla. Hahnemann ansåg att kroppen kunde återställa balansen själv om den fick en liten dos av just det ämne som orsakade obalansen. Eftersom ämnet i sig kunde vara dödligt utvecklade han en metod att späda ut det kraftigt med vatten. Tanken var att den utspädda dosen skulle stimulera kroppen att läka sig själv.
Hahnemann betraktade sjukdom som en form av "undertryckt klåda" eller till och med en manifestation av onda andar. Han kom fram till att ju högre utspädning, desto kraftfullare verkning – en princip han benämnde "oändlighetslagen". Utspädningsformeln går ut på att en del "medicin", som kan vara ett mineral, en ört eller annat "botemedel", blandas med nio eller nittionio delar destillerat vatten eller alkohol och skakas. Därefter späds en del av denna lösning ut om och om igen, tills det ursprungliga ämnet i praktiken inte längre finns kvar.
Homeopatisk styrka anges med en kombination av siffror och bokstäver, exempelvis 6X, 30C eller 200C. Ett preparat med potensen 6X innehåller en del "verksam substans" per en miljon delar vatten. Den vanligast förekommande styrkan på marknaden, 30C, motsvarar en del per 1 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 delar vatten – ungefär som att droppa ett saltkorn i ett hav större än något som existerar på jorden.
Homeopater ansluter sig till Hahnemanns uppfattning att lösningsmedlet tar ett "andligt" avtryck av det utspädda ämnet. Oavsett hur många gånger produkten späds ut är det därför, enligt dem, inte bara vatten – lösningen har ett slags minne och räknas fortfarande som "botemedlet". De homeopatiska tabletter som säljs idag tillverkas av vatten eller alkohol som har blandats med socker.
Homeopatisk behandling fungerar i praktiken som en form av placeboeffekt. Ett placebo är en produkt utan farmakologisk verkan som ges till patienten enbart för att tillfredsställa behovet av behandling – oftast i form av sockerpiller. Placebon används främst inom kliniska studier för att mäta den verkliga effekten av läkemedel.
När placebo kombineras med psykologisk omtänksamhet och en läkares engagerade bemötande kan den dock upplevas lika effektiv som riktiga läkemedel vid vissa tillstånd. I BBC-dokumentären The Enemies of Reason observerade professorn Richard Dawkins att homeopater lägger betydligt mer tid på att lyssna och samtala med sina patienter än vad vanliga läkare gör, och att de snarare agerar som psykiatriker än som medicinska specialister. Han drog slutsatsen att "det är våra egna sinnen som botar smärtan" – inte den homeopatiska medicinen.
Homeopati klassificeras som pseudovetenskap. Resultaten stöds inte av trovärdig, fackgranskad forskning, och preparaten godkänns inte av FDA som verksamma läkemedel. I botten är det helt enkelt vatten – inget annat. Homeopatiska medel bör aldrig användas för att behandla allvarliga sjukdomstillstånd, och alla hälsoproblem bör alltid tas upp med legitimerad sjukvårdspersonal.
Faran med att ersätta konventionell vård med homeopati är verklig. I juni 2009 dömdes ett par i Australien för dråp efter att ha låtit sin nio månader gamla dotter dö. Föräldrarna hade underlåtit att söka ordinarie medicinsk vård för barnets svåra eksem och förlitat sig enbart på homeopatiska preparat. Flickan avled i undernäring eftersom hennes kropp förbrukade all näring för att försöka hantera hudsjukdomen. Fadern, Thomas Sam, var själv utbildad homeopat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online