Zeolit har på senare år blivit en av de mest populära ingredienserna inom avgiftning. Tillskottet säljs både i pulver- och flytande form och marknadsförs som ett naturligt sätt att rena kroppen från gifter. Idén bygger på mineralets negativa laddning och burliknande struktur, som enligt tillverkarna ska fånga upp tungmetaller i kroppen och leda ut dem via kroppens naturliga utsöndring. Zeolit utges dessutom ibland som botemedel mot allt från trötthet till cancer. Den vanligaste och mest studerade varianten heter clinoptilolit.
Namnet zeolit kommer från två grekiska ord som betyder ”kokande stenar” och myntades av den svenske vetenskapsmannen Axel Fredrik Cronstedt redan 1756. Det finns cirka 150 olika typer av zeoliter, och de används brett inom industrin – bland annat i djurfoder, petrokemiska processer, vattenreningssystem och filtrering av simbassänger. Deras effektivitet beror på den stora interna ytan och de molekylsilande egenskaperna. När zeolit intas oralt hävdas det att mineralet fångar toxiner och på ett säkert sätt för dem ur kroppen.
Tillverkarna hävdar att zeolittillskott kan avlägsna tunga giftiga metaller, balansera kroppens pH-värde, minska risken för förkylningar och influensa, stärka immunförsvaret samt förbättra näringsupptaget. Dessa påståenden grundar sig dock enbart på personliga vittesmål från produktanvändare. FDA, USA:s livsmedels- och läkemedelsverk, godkänner inte zeolittillskott som behandlingsform, och det saknas helt kvalificerad medicinsk forskning som stödjer påståendena.
Zeolit marknadsförs ofta som ett alternativ vid cancer, och många drabbade är villiga att prova vad som helst. Det finns dock inga fasta belägg för att zeolit skulle ha någon inverkan på sjukdomens utveckling alls. Även om FDA har klassat zeoliter som GRAS (generellt erkända som säkra) har Cancer Research UK påpekat att den verkliga faran snarare ligger i att zeolittillskott kan interagera med och minska effekten av ordineraad behandling, exempelvis kemoterapi.
När zeolit passerar genom kroppen kan det orsaka vätskebrist, därför är det viktigt att dricka extra vatten och hålla kroppen väl hydrerad. Endast zeoliter i sin renaste form bör användas. Naturligt bryten zeolit innehåller ofta flera giftiga mineraler, så det är klokt att undersöka rensningsprocessen och vilka ämnen som tillsatts slutprodukten innan du köper. Välj alltid en produkt som analyserats av ett oberoende laboratorium.
Hälsoexperten Jonathan Campbell menar att pulveriserat zeolittillskott är olösligt och därför naturligt förs ut ur kroppen, medan flytande zeolit, som innehåller aluminium, kan tas upp i blodbanan.
Eftersom det inte finns någon forskning om hur människokroppen reagerar på zeoliter är det svårt att bedöma en lämplig dosering eller om zeolittillskott ens skulle vara mer effektiva än mer etablerade kosttillskott. Rådgivningen tenderar därför att vara vag.
Även om zeolittillskott inte nödvändigtvis är farliga skriver Lijec Vjesn vid institutet Ruđer Bošković att de knappast är mer verksamma än att äta lera – ett forntida botemedel mot diverse åkommor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online