Vad är våglängden hos röntgenstrålning?

Röntgenstrålning är en form av elektromagnetisk strålning, precis som synligt ljus, men med betydligt kortare våglängder. Våglängden hos röntgenstrålning ligger vanligtvis mellan 0,01 och 10 nanometer (nm). Till jämförelse sträcker sig synligt ljusets våglängder från cirka 400 till 700 nm – alltså hundratals gånger längre.

Så påverkas våglängden av energin

Våglängden hos en röntgenstråle bestäms av dess energi. Ju högre energi strålningen har, desto kortare blir våglängden. Röntgenstrålning med korta våglängder benämns ofta som "hård" strålning, medan strålning med längre våglängder kallas "mjuk".

Strålning med kortare våglängder är mer genomträngande än strålning med längre våglängder. Det innebär att den kan passera genom tätare och tjockare material utan att absorberas. Denna egenskap är avgörande för många av röntgenens praktiska tillämpningar, eftersom det gör det möjligt att avbilda strukturer som annars är dolda för ögat.

Vanliga användningsområden

Röntgenstrålning används inom en rad olika områden i samhället:

• Medicinsk bildtagning: Röntgen används för att skapa bilder av kroppens insida, till exempel skelettet, lungorna och tänderna, vilket underlättar diagnos och behandling.
• Säkerhetskontroller: Vid flygplatser och andra kontrollpunkter används röntgen för att upptäcka vapen, sprängämnen och annat otillåtet innehåll i bagage och transporter.
• Industriell radiografi: Röntgen används för att inspektera material och svetsar för defekter, sprickor eller andra fel som kan äventyra säkerheten.

Röntgenstrålningen upptäcktes av den tyske fysikern Wilhelm Röntgen år 1895, en upptäckt som revolutionerade både medicinen och teknikens värld och som senare gav honom det första Nobelpriset i fysik.