Magnetfältterapi, även kallad magnetoterapi, innebär användning av magneter för att behandla sjukdomar, främja återhämtning och lindra vardagliga besvär som inte svarar väl på andra former av medicinsk behandling. Det råder stor kontrovers kring användningen av magneter för läkning, men detta har inte hindrat varken konsumenter eller terapeuter från att pröva metoden.
Även om det inte finns någon känd studie som bevisar magnetfältterapins effektivitet har naturhälsoterapeuter använt den i århundraden med blandade resultat. I de flesta fall verkar magneter ha åtminstone någon form av effekt vid tillstånd relaterade till ledproblem och kronisk smärta, även om de också ofta används för att behandla migrän, muskelskador och till och med depression.
Det finns i grunden tre sätt att använda magneter för att behandla medicinska problem. För den som vill vårda sig själv är det vanligaste sättet att applicera statiska magneter på behandlingsområdet under långa perioder, exempelvis magnetsulor som används mot fot- och bensmärta. När legitimerad vårdpersonal är inblandad utförs magnetterapi oftast med elektriskt laddade magneter, som appliceras över ett område under kortare tid. I vissa fall kombinerar vårdgivare magnetterapi med akupunktur.
Magnetterapi antas verka genom att direkt påverka de energiströmmar som flyter genom kroppen och hjälpa till att rikta in dem mot elektromagnetiska fält. Metoden ska återställa obalanser som orsakas av stress eller känslomässiga problem samt öka kroppens möjligheter att läka sig själv. Även terapeuterna själva erkänner att det inte finns någon klassisk vetenskaplig förklaring till hur magnetterapi fungerar.
Magneter finns i olika storlekar och styrkor, från 200 till 5 000 gauss – enheten som används för att mäta magnetstyrka. De flesta terapeutiska magneter som används av vårdpersonal ligger inom intervallet 500–1 000 gauss, särskilt om de appliceras direkt på huden. För magneter som används i sulor, madrasser eller andra anordningar är styrkan oftast högre.
Magnetterapi bör inte användas av personer med inopererade elektroniska apparater, såsom pacemakers eller defibrillatorer. Den bör också undvikas av gravida kvinnor, eftersom det saknas studier om möjliga risker. Barn och personer med blodsjukdomar bör likewise undvika magneter. Kontakt med öppna sår bör dessutom undvikas, eftersom magneter tenderar att dra blod till området och kan förstärka blödningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online