ECMO (Extrakorporell membranoxigenering): Livsstöd vid hjärt- och lungsvikt

Extrakorporell membranoxigenering (ECMO) är ett avancerat livsstödsystem som tillfälligt tar över funktionen hos hjärtat och/eller lungorna när de är för skadade eller översvämade för att upprätthålla livet. Det är en bro – inte en kur – som köper tid för återhämtning, beslutsfattande eller transplantation.

Hur ECMO fungerar

Blod dräneras från patienten via stora kanylor, pumpas genom en artificiell lung (oxigenator) där det syresätts och koldioxiden avlägsnas, och returneras sedan till kroppen. Kretsloppet innehåller en pump (centrifugal eller rulle), oxigenator, värmväxlare och övervakningssystem. Antikoagulation (vanligtvis heparin) krävs för att förhindra koagulation i kretsloppet.

Två huvudkonfigurationer

• Venös-venös (VV) ECMO: Stöder endast lungor. Blod tas från och returneras till vener. Patientens eget hjärta pumpar det syresatta blodet. Används vid svår ARDS, pneumoni, influensa eller före lungtransplantation.
• Venös-artär (VA) ECMO: Stöder både hjärta och lungor. Blod returneras till en artär (vanligtvis femoral eller central), gå runt hjärtat. Används vid kardiogen chock, postkardiotomi misslyckande, massiv lungemboli, eller som bro till hjärttransplantation eller LVAD.

Kliniska indikationer

• Bro till återhämtning: Myokardit, svår ARDS, postkardiotomi stöt – låter egna organ vila och läka.
• Bro till beslut: Osäker prognos; ECMO köper tid för multidisciplinär utvärdering.
• Bro till transplantation: Upprätthåller organperfusion medan man väntar på hjärt- eller lungtransplantation.
• Bro till varaktig enhet: VA-ECMO till LVAD-implantation.
• E-CPR: ECMO vid hjärtstopp (in-hospital) när konventionell HLR misslyckas.

Risker och överväganden

ECMO medför betydande risker: blödning (antikoagulation), trombos, infektion, extremitetsischem (VA-ECMO femoral kanulering), stroke och kretsloppskomplikationer. Det kräver ett högspecialiserat team (perfusionister, intensivister, kirurger, sjuksköterskor) och utförs vanligtvis i tertiära centrer. Resultat beror starkt på det underliggande tillståndet, tidpunkten för inledande och patientens komorbiditet.