Icke-svarande terapi (eller behandlingsmisslyckande/refraktäritet) avser en klinisk situation där en korrekt administrerad, evidensbaserad behandling inte producerar den förväntade terapeutiska effekten hos en patient som följer regimet.
Vanliga orsaker
- Diagnostiskt fel: Fel diagnos (t.ex. behandla viral pneumoni som bakteriell; felklassificera anfallstyp).
- Farmakokinetiska faktorer: Dålig upptag, snabb metabolisering, läkemedelsinteraktioner (induktorer), okänd icke-adhärenz.
- Farmakodynamisk resistens: Genetiska polymorfismer, receptormutationer, väg-redundans (t.ex. antibiotikaresistens, tumörheterogenitet).
- Sjukdomsprogression: Underliggande tillstånd avancerar bortom behandlingskapacitet.
- Komorbiditeter/Samtida medel: Motverkar behandlingseffekt.
- Placebo/Nocebo-effekter: Psykologisk modulering av svar.
Systematiskt tillvägagångssätt
- Verifiera diagnos (granska data, överväg second opinion).
- Bekräfta adhärenz (tablettraknings, apoteksjournaler, läkemedelsnivåer).
- Bedöm adekvathet: dos, varaktighet, väg, formulering.
- Utvärdera interaktioner, organfunktion (renal/hepatisk).
- Överväg alternativa diagnoser eller resistenta fenotyper.
- Eskalera: byt klass, lägg till medel, remittera specialist, klinisk studie.
Dokumentera resonemang; involvera patient i delat beslutsfattande. "Icke-svarande" är ett uppmaning att omvärdera, inte en etikett för patienten.
