Vägglöss är parasiter som framför allt suger blod från människor, men de kan även leva på möss och fåglar. Även om de ofta förknippas med orenlighet finns vägglöss över hela världen – det räcker med en enda insekt som följer med på kläder eller bagage från ett hotellrum hem för att ett angrepp ska börja. Tack vare sin starka överlevnadsförmåga, liknande kackerlackans, kan det vara mycket svårt att bli av med en etablerad population.
Honan lägger vita, böjda ägg som är cirka en millimeter långa. Vid varje tillfälle läggs tre till åtta ägg, och under en livstid kan honan producera mellan 200 och 500 ägg. Eftersom äggen läggs i kluster längs sprickor och fogar och täcks av ett klibbigt ämne är de mycket svåra att avlägsna när de väl har upptäckts. Varje ägg har ett lock i ena änden som den unga insekten pressar upp sig genom vid kläckningen. Vanligtvis kläcks äggen sju till tolv dagar efter att de lagts, och i varmt väder sker både kläckning och tillväxt snabbare än i svalare temperaturer.
Nykläckta vägglöss kallas nymfer. Omedelbart efter kläckningen behöver de ett blodmål, som de direkt ger sig ut för att hitta. Detta är en av anledningarna till att vägglöss gärna använder madrasser som häckplats, även om de också trivs i väggar, bakom konstverk och i stoppade möbler. Nymfer går igenom fem stadier av hudömsning innan de når vuxen ålder. Hela processen tar ungefär fem veckor under normala förhållanden, men kan gå snabbare i varmt väder. Både han- och honnymfer kräver blodmåltider för att växa och ömsa hud. Innan de ätit är de platta och färglösa (eller ljusbruna) insekter som liknar fästingar – efter en blodmåltid blir de runda och purpurröda.
Vuxna vägglöss är cirka 5,5 millimeter långa och rödbruna. Vuxna honor behöver, liksom ömsande nymfer, blod för att kunna bilda ägg. Alla vuxna vägglöss lever uteslutande på blod, men de klarar sig i upp till ett år utan någon måltid alls. De är normalt nattaktiva, men om det gått länge sedan senaste måltiden försöker de även äta på dagen. Vägglöss är så små att de flesta inte märker bettet när det sker, men sekretet de utsöndrar kan orsaka klåda och röda sår. Den genomsnittliga livslängden hos en vägglus är 12 månader. Individer som äter ofta lever vanligen i fyra till sex månader, medan vilande vägglöss kan överleva i hela 18 månader.
Vägglöss har varit en parasit på människan i flera århundraden. De var utbredda i USA före andra världskriget och fram till uppfinningen av DDT, som användes för att utrota angreppen. Enligt Bed-Bug.org var det inte förrän under det senaste decenniet som rapporterade fall indikerade en möjlig ökning av angrepp. En orsak är att experterna slutade spruta DDT i bostäder och istället övergick till andra, ofta mindre effektiva, bekämpningsmetoder. Dessutom reser människor internationellt mer än tidigare, vilket gör det lätt för vägglöss att spridas över gränser.
Det första märkbara tecknet på vägglöss är oftast själva betten, som kan kliar och ge upphov till grupper av röda utslag på huden. Små blodfläckar på lakan är en annan tydlig indikation, liksom små bruna fläckar som utgör vägglusens exkrementer. Vägglöss sitter ofta fast längs madrassens sömmar och kan på avstånd se ut som en mörk rand av mögel. Om du misstänker vägglöss i hemmet rekommenderas en professionell besiktning, eftersom de gömmer sig praktiskt taget var som helst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online