Vägglusar är parasitiska insekter som lever på blod från människor och djur. Enligt earthlife.net har alla insekter ett hårt yttre skelett (exoskelett), sex ben och en kropp som är indelad i tre huvuddelar: huvud, mellankropp (thorax) och bakkropp (abdomen). Vägglusar skiljer sig dessutom från många andra insekter genom sin karakteristiska, långa sugsnabel.
Utöver sugsnabeln har vägglusar, enligt en handbok från , en näbb som består av tre leder, antenner uppdelade i fyra segment samt rudimentära, kraftigt tillbakabildade vingar. Deras tillplattade kroppar är täckta av korta, gyllene hår, vilket ger dem sitt typiska brunröda och platta utseende.
Enligt forskaren Brian J. Stokes är väglusar anatomiskt sett lättast att identifiera på sin spetsiga sugsnabel samt på de mönstrade, skulpterade banden som löper över mellankroppen och bakkroppen. Även storleken – oftast mellan 4 och 5 millimeter som fullvuxen – hjälper till att skilja dem från andra husdjursskadedjur.
Väglusens tillplattade anatomi gör att den kan gömma sig i extremt små springor nära sina potentiella värdar, exempelvis i sängars fogar, bakom tapeter och i möbelskrov. Sugsnabeln används för att sticka hål på huden hos värddjuret och suga i sig blod, som utgör insektens enda föda. Efter en blodmåltid blir kroppen rundare och mörkare i färgen.
Eftersom kroppens form gör att vägglusar kan tränga in i så små utrymmen är de mycket svåra att hitta och eliminera. De kan överleva månader utan mat och gömmer sig ofta osynligt under dagen, vilket gör bekämpning både tidskrävande och komplicerad utan professionell hjälp.
Enligt den amerikanska militären kan väglusar också identifieras på en karakteristisk mustig, sötaktig lukt som utsöndras av doftkörtlar i mellankroppen. Lukten är ofta mest påtaglig vid kraftiga angrepp. Dessutom går det att skilja könen åt anatomiskt: hanar har en spetsig bakkropp, medan honor har en mer rundad form.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online