Det finns över 25 000 olika getingarter i världen, och giftets kemiska sammansättning varierar från art till art. Forskarna känner ännu bara till delar av dessa gifter – sammansättningen för många enskilda arter är fortfarande i stort sett okänd. Generellt sett är dock de ämnen som orsakar smärtan vid ett stick inte gifter i traditionell mening, utan kombinationer av proteiner, peptider och signalsubstanser som utlöser obehagliga reaktioner och aktiverar kroppens immunförsvar.
För de flesta människor är besvären efter ett getingstick kortvariga. En liten andel av befolkningen kan dock drabbas av allvarliga och i värsta fall livshotende reaktioner.
Att sticka är en försvarsmekanism för getingen – och att undvika smärta är en försvarsmekanism för oss människor. Stickene gör ont helt enkelt för att naturen har konstruerat dem så: de ska skrämma bort potentiella rovdjur eller förlama byten som är små nog att ätas, samtidigt som den som blir stucken omedelbart förstår att det är dags att lämna platsen.
Därför är getinggiftet en skräddarsydd blandning som angriper kroppen på flera fronter samtidigt. Resultatet är en intensiv, obehaglig smärta som inte går att ignorera.
Ämnena i geting- och bigift utlöser olika reaktioner i kroppen när du blir stucken. Peptiden melittin, ett av de viktigaste verksamma ämnena i bigift, binder till de röda blodkropparna och skapar omedelbart en smärtupplevelse. Signalsubstansen norefedrin saktar ner blodflödet, vilket gör att giftet stannar kvar längre i stickområdet och förlänger den smärtsamma känslan.
Kroppen reagerar genom att skicka vätska till stället för att späda ut gifterna – vilket i sin tur leder till den typiska svullnaden runt såret.
En geting levererar betydligt mindre gift per stick än ett bi – vanligtvis 2 till 15 mikrogram, jämfört med cirka 50 mikrogram för bin. Trots detta har getingen ett par hemliga vapen som ger den övertaget.
För det första fastnar getingens gadd inte i huden, till skillnad från biets. Det innebär att en enda geting kan sticka samma person flera gånger, medan biet oftast dör efter sitt första stick. Ännu mer anmärkningsvärt är att getinggiftet innehåller ett feromon som lockar till sig andra getingar i området – en alarmerande utveckling för den som råkat illa ut.
För de flesta är smärtan efter ett getingstick relativt kortvarig. En liten andel av befolkningen drabbas dock av en kraftig och potentiellt livshotande allergisk reaktion, som kännetecknas av nässelutslag, andnöd och blodtrycksfall.
Dessa svåra reaktioner uppstår oftast hos personer som har blivit stuckna tidigare av samma insektsart och som då har utvecklat antikroppar mot giftet. Även om det är ovanligt kan allvarliga allergiska reaktioner i vissa fall inträffa även hos personer som aldrig tidigare visat någon överkänslighet vid stick.
Till skillnad från den livshotande immunreaktion som utlöses vid en allergi beror en toxisk reaktion på en överdos av gift – till exempel när man blir stucken många gånger samtidigt av en hel svärm. Personer som drabbats av en toxisk reaktion löper dessutom större risk att utveckla en allergisk reaktion vid framtida stick, vilket gör dem extra utsatta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online