De två speciella sinnena som reagerar på kemiska stimuli är gustation (smaksinnet) och olfaction (luktsinnet). Båda dessa sinnen tillhör gruppen kemiska sinnen, även kallade kemosensoriska system, eftersom de detekterar molekyler lösta i saliv respektive luft.
Smaksinnet registreras av smaklökar som finns på tungan, gommen, svalget och epiglottis. De fem grundläggande smakkvaliteterna som kan uppfattas är:
När kemiska ämnen i maten löser sig i saliven aktiveras receptorer i smaklökarna, vilka skickar signaler via hjärnnervar till hjärnbarken där smakintrycket tolkas.
Luktsinnet är ett av de mest känsliga sinnena hos människan. Det sitter i näsans slemhinna, högt upp i näshålan, i ett område som kallas regio olfactoria. Här finns miljontals luktreceptorceller som kan skilja mellan tusentals olika dofter.
Luktmolekyler som transporteras med inandningsluften binder till dessa receptorer, vilket utlöser nervimpulser som via luktloben når hjärnan. Luktsinnet har starka kopplingar till minne och känslor, vilket förklarar varför vissa dofter kan väcka livliga minnen.
Smak och lukt samverkar nära för att ge oss en helhetsupplevelse av vad vi äter och dricker. Mycket av det vi upplever som "smak" är i själva verket aromer som når luktreceptorerna bakifrån, via svalget. Detta blir tydligt när vi har förkylning och näsan är täppt – då upplevs maten som smaklös trots att smaksinnets receptorer fungerar normalt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online