Staphylococcus aureus kan inficera katter, dock mindre vanligt än människor. Transmission är typiskt människa-till-katt (omvänd zoonos) via direkt kontakt med infekterade hudläkenskador eller förorenade fomiter.
Kliniska presentationer hos katter
- Ytlig pyodermi: Pustler, papler, krustor, epidermala kollaretter (cirkulära läkenskador med skalkant).
- Djup pyodermi: Furunkulos, cellulit, abscesser (smärtfulla, fluktuerande svullnad).
- Otitis externa: Örongangs-inflammation, utsöndring, lukt.
- Sår-infektioner: Post-kirurgiska eller traumatiska.
- Sällsynt systemisk: Bakteriemi, septisk artrit, osteomyelit, endokardit (immunförsvagade katter).
Diagnostik
- Cytologi (tejp-prep, intrycks-smörjning): Kokker i neutrofila granulocyter.
- Odling & känslighet: Avgörande för resistenta stammar (MRSA/MRSP — S. pseudintermedius vanligare hos hundar; katter får oftare S. aureus eller S. felis).
- Biopsi för djupa/icke-svarande fall.
Behandling
- Topikal: Klorhexidin/mikonazol-schampo, spray, mousse (2–3×/vecka) – hörnsten för ytlig pyodermi.
- Systemiska antibiotika: 3–4 veckor för ytlig; 6–8+ veckor för djup. Baserat på odling: kefalexin, klindamycin, doxycyklin, TMS. Undvik fluorkinoloner förstahands.
- Åtgärda underliggande orsak: Allergier (atopi, mat), parasiter, endokrina (hypertyreos, Cushings), immunförsvar.
- Miljö-dekontaminering: Tvätt sängkläder, rengör ytor.
Zoonotisk risk
Låg men verklig. MRSA kan transmitteras katt→människa. Immunförsvagade ägare bör undvika kontakt med läkenskador, använda handskar för topikal terapi, praktisera handhygien. De flesta felina Staphylococcus-arter är värd-anpassade och mindre patogena för människor.
När man ska söka veterinär
Alla oförklarliga hudläkenskador, överdriven klia, hårförlust, lukt, eller icke-läkande sår. Tidig behandling förebygger djup infektion och resistensutveckling.
