Gräsfästingar är Ixodes holocyclus, alltså förlamningsfästingar, i sitt lilla larv- eller nymfstadium före vuxen ålder. Arten finns enbart i Australien, främst längs östkusten. Fästingbett kan oftast förebyggas, och betten är normalt sett inte allvarliga – särskilt om fästingen tas bort på rätt sätt. Behandling finns för de sjukdomar som en gräsfästing i sällsynta fall kan bära på.
Förlamningsfästingen är den mest medicinskt betydelsefulla fästingen i Australien, eftersom den största delen av fästingbeståndet och befolkningen delar samma livsmiljö längs östkusten. Arten trivs bäst i fuktiga miljöer, särskilt i skogar och regnskogar, och återfinns inte där det är för torrt. En fästing suger blod från sin värd i flera dagar innan den släpper taget. Vuxna förlamningsfästingar är vanligast under vår och tidig sommar, medan unga gräsfästingar är talrika både under sensommaren och vintern.
Bett av gräsfästingar är svårast att förebygga, eftersom de är mycket mindre och därmed svårare att upptäcka än vuxna förlamningsfästingar. De flesta fästingbett går dock att undvika. När du vistas utomhus ska du bära kläder som täcker huden, exempelvis långa byxor och långärmade skjortor. Insektsmedel är också effektivt skydd. Kontrollera regelbundet kläder och hud efter fästingar när du rör dig genom australiensisk bush. Håll områden nära bostaden från att bli för fuktiga och skuggiga, eftersom förlamningsfästingar föredrar just den typen av miljö. Undersök även barn och husdjur noga och ofta efter fästingar.
Ta bort fästingen så snart som möjligt efter att du upptäckt bettet. Gräsfästingar är mycket små, så var extra försiktig vid borttagningen. Rengör först området runt bettet med sprit. Greppa sedan fästingen försiktigt vid huvudet med pincett eller tång, så nära huden som möjligt. Dra varsamt tills fästingen släpper taget av egen vilja. Döda fästingen och spara kroppen i en burk i flera veckor, ifall den bar på någon sjukdom – det kan vara värdefull information för en läkare om symtom skulle utvecklas senare. Rengör bettet igen efteråt. Kontakta en läkare om någon del av fästingen sitter kvar i huden.
I dagarna eller veckorna efter ett fästingbett bör du kontakta läkare om du får utslag, ledvärk, svullen hals eller influensaliknande symtom som feber eller frossa. Akutvård behövs om andningssvårigheter, kraftig huvudvärk, hjärtklappning, bröstsmärta eller förlamning uppstår. Förlamning är just det klassiska kännetecknet för förlamningsfästingen. Typiska symtom är svaghet, nedsatt koordination, stickningar och domningar. Förlamning orsakad av gräsfästingar är vanligast hos barn och husdjur.
Medicinsk behandling av fästingbett krävs endast om ovanstående symtom förekommer. Förlamning orsakad av gräsfästingar behandlas med antitoxin och är nästan aldrig dödlig för människor. Borrelia är inget problem i Australien, men fläckfeber (tick typhus) är en liknande sjukdom som ofta sprids via förlamningsfästingar och behandlas med antibiotika. Allergiska reaktioner, som i vissa fall kan vara livshotande, utgör den farligaste komplikationen av fästingbett. Svåra allergiska reaktioner behandlas med adrenalininjektioner och kräver ibland hjärt-lungräddning. Den som är allergisk mot fästingbett måste alltid undvika fästingar och områden där de förekommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online