Fästingar hittas ofta på människor och husdjur när de kommer hem från utflykter i skogsmark. Dessa små parasiter är oönskade gäster av goda skäl: de suger inte bara blod från djur och människor – de sprutar samtidigt in sin saliv i såret, och just den saliven kan överföra flera olika sjukdomar till värden. För att minimera risken för infektion ska fästingen alltid tas bort så snabbt som möjligt.
Genom åren har en rad huskurer för att avlägsna fästingar vuxit fram. De flesta experter är dock ense om att många av dessa knep knappast får fästingen att släppa taget – de kan till och med förvärra situationen genom att stressa fästingen så att den utsöndrar mer smittbärande saliv eller gräver sig ännu djupare in i huden. Här går vi igenom de vanligaste metoderna, vad som gäller och vad du i stället bör göra.
Har du upptäckt en fästing som redan fastnat i huden ska du motstå impulsen att bara rycka bort den. Resultatet blir oftast att kroppen separeras från fästingens huvud, som då fortsätter sitta kvar begravt i huden. En av de vanligaste huskurerna är att bokstavligen "sätta hetta på" fästingen i hopp om att den ska ringla sig ut på egen hand. Metoden går ut på att man tänder en tändsticka, släcker den och sedan – utan att bränna sig själv – pressar den glödande änden mot fästingens kropp.
Trots att logiken kan verka rimlig varnar den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC för att metoden snarare ger motsatt effekt. Den plötsliga värmen stressar fästingen, vilket ökar risken att den spy ut mer saliv – och därmed mer eventuell smitta – i såret.
Att spruta eller hälla alkoholhaltiga vätskor över fästingen för att tvinga ut den är en annan klassisk huskur. Somliga svär på parfymens irriterande dofter, medan andra använder gamla trotjänare som desinfektionssprit eller vodka. Även om metoden kanske har fungerat någon enstaka gång avråder CDC från den – av exakt samma skäl som vid användning av heta tändstickor. Irritationen kan nämligen få fästingen att utsöndra mer saliv i stället för att släppa taget.
När den utförs rätt är pincettmetoden överlägset mest effektiv för att ta bort en fästing. Gör så här:
Så länge människor och djur rört sig i samma skogar som fästingarna har friluftsfolk utvecklat enkla men effektiva strategier för att hålla parasiterna borta från skinnet. Grundregeln är långärmade tröjor och långa byxor, anpassade efter temperaturen. Skydda även hårbotten – en fästing som gömt sig i håret är notoriskt svår att upptäcka. En keps eller hatt räcker långt, och har du långt hår bör du binda upp det och helst stoppa in det under huvudbonaden.
Vill du maximera skyddet kan du stoppa in byxbenen i strumporna. Visst blir siluetten diskutabel – men du slipper i alla fall upptäcka att en fästing har vandrat obemärkt uppför benet. Gummiband runt handlederna ger extra skydd, och bär du ljust färgade kläder blir de ofta mörkfärgade fästingarna dessutom mycket lättare att upptäcka och borsta bort.
Även en lyckad fästingsborttagning lämnar ett litet märke efter sig. Tvätta området med tvålvatten och desinficera därefter med exempelvis jodtinktur eller annat receptfritt antiseptiskt medel. Håll sedan koll på bettet under de kommande veckorna. Rodnad, svullnad eller ett ringformat, utbrett utslag – så kallat erytema migrans, ibland beskrivet som en fläck formad som ett ögonbo – kan vara tecken på borreliainfektion. Utslaget kan dröja upp till 30 dagar innan det syns. Kontakta vården, till exempel via 1177, om du ser några av dessa symtom, eftersom obehandlad borrelia kan bli allvarlig.
Trots tydliga varningar svär tusentals människor fortfarande vid sina alkohol- och värmebaserade huskurer. Men flertalet läkare, experter och myndigheter som CDC är ense: det enda säkra sättet att avlägsna en fästing är att dra ut den med pincett. De traditionella, välmenande metoderna kan göra mer skada än nytta – de ökar risken att fästingen utsöndrar mer infektionsframkallande saliv i blodet, liksom att mundelar och andra delar av fästingens huvud blir kvar i huden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online