Fästingen är ett skadedjur som ofta förknippas med sommaren. Även om hunden är dess föredragna värd kan andra varmblodiga djur – inklusive människan – fungera som värd för denna oönskade parasit. Förebyggande åtgärder och tidig upptäckt är avgörande för att undvika kontakt med dessa sjukdomsbärande spindeldjur.
Fästingar tillhör spindeldjuren, vilket innebär att de har fyra benpar och saknar antenner. En fästing genomgår fyra livsstadier: ägg, sexbent larv, nymf och vuxen. Alla stadier utom ägget lever som parasiter. En omättad fästing ser ut som en platt frö med synliga munverk (som ofta misstas för ett huvud) och mäter cirka 4–5 mm. En fullmatad hona kan svälla upp till över en centimeter innan hon släpper taget för att lägga mellan 1 000 och 3 000 ägg.
Den fästing som oftast förknippas med människor är den amerikanska hundfästingen, även kallad vedfästing. Den föredrar hundar men suger blod från i princip alla varmblodiga värdar. Nymferna angriper framför allt gnagare och fåglar, medan de vuxna fästingarna ligger på toppen av grässtrån och löv och väntar på att borstas av på huden eller håret hos ett passerande djur. En fästing kan krypa flera meter för att nå sin värd, men den kan varken hoppa eller flyga. Den är som mest aktiv mellan april och juni.
Den bruna hundfästingen, även kallad kennelfästing, hittas sällan på människor och betraktas inte som något skadedjur i hemmet.
I Sverige är det framför allt den vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som angriper både hundar och människor. Den kan sprida bland annat borrelia och TBE, varför samma försiktighetsåtgärder gäller här som mot andra fästingarter.
Fästingar kan överföra bakterierna bakom Rocky Mountain-fläckfeber och harpest (tularemi) till människor.
Trots sitt namn förekommer Rocky Mountain-fläckfeber faktiskt oftare utanför Klippiga bergen än i själva bergsområdet. Symtomen brukar visa sig fem till tio dagar efter bettet och kan innefatta feber, illamående, kräkningar, muskelvärk, aptitlöshet och kraftig huvudvärk. Senare symtom är utslag, buksmärtor, ledvärk och diarré. Behandlingen sker normalt på sjukhus med antibiotika.
Harpest, eller tularemi, orsakas inte bara av bakterier som överförs via fästingbett – smittan kan även fås genom hudkontakt med infekterade djur eller förorenat vatten. Typiska symtom är feber, trötthet och aptitlöshet. Sjukdomen kan vara livshotande, men behandling med antibiotika lyckas oftast.
Borrelia (Lyme disease) sprids via den mindre hjortfästingen och orsakar en infektion som ger en utbredande, rodnande hudförändring samt influensaliknande symtom. I svåra fall kan leder, hjärta och nervsystem påverkas, bland annat i form av hjärnhinneinflammation. Tidiga stadier svarar vanligtvis bra på antibiotikabehandling.
När du rör dig i områden där fästingar kan finnas, använd insektsmedel som innehåller 10–30 procent DEET och applicera det på kläderna. Bär långärmade tröjor, långa byxor, stövlar och mössa så att fästingarna inte når huden. Ljuskläder gör det dessutom lättare att upptäcka fästingar. Gå i mitten av stigen och undvik att stryka mot löv eller högt gräs, där fästingar kan ligga på lur. Kontrollera kläderna regelbundet under och efter turen.
Ta bort fästingar som sitter på kläderna med hjälp av tejp. Har en fästing tagit sig in i huden tar du bort den med en pincett. Greppa fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut med jämnt, försiktigt grepp – se till att ingen del av fästingen blir kvar i huden. Tvätta sedan området med tvål och vatten och desinficera bettet.
Om du får ett utslag som liknar en tjuröga – alltså en ringformig rodnad – någonstans på kroppen, eller om du drabbas av oförklarlig sjukdom med feber efter ett fästingbett, kan du ha smittats av någon av de sjukdomar som fästingar bär på. Kontakta en läkare så snart som möjligt. Tidig upptäckt ökar kraftigt chanserna till en lyckad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online