Rabies är en allvarlig infektionssjukdom som angriper centrala nervsystemet och orsakas av Lyssavirus typ 1. Sjukdomen är en av de mest fruktade i världen – Guinness rekordbok beskriver rabies som den dödligaste sjukdom som är känd hos människan. När väl symtomen har brutit ut är överlevnadsgraden mindre än 1 procent. Enligt Dr. K. Park, expert på preventiv medicin, orsakas hela 99 procent av alla rabiesfall hos människor av kontakt med en infekterad hund.
Rabies förekommer i princip över hela världen, men ett antal länder har lyckats bli rabiesfria genom intensiva bekämpningsprogram. Australien, Cypern, Island, Nya Zeeland och Storbritannien räknas som rabiesfria, liksom flera europeiska länder som Norge, Sverige, Portugal, Finland och Spanien. För att ett område ska klassas som rabiesfritt krävs två år utan något inhemskt smittfall.
Rabies finns i tre olika reservoarer: urban rabies, rabies bland vilda djur samt fladdermusrabies.
Den urbana reservoaren består av tamdjur i tätorter som kan bära på viruset – framför allt hundar och katter, men även vissa gnagare. De flesta människor som insjuknar har smittats via dessa urbana bärare, oftast genom en hundbit.
Bland vilda djur är schakaler, vargar och rävor de viktigaste bärarna. Detta är den största reservoaren, och många urbana utbrott har sitt ursprung i att tama djur kommit i kontakt med smittade vilda djur.
Fladdermusrabies förekommer främst i Latinamerika, där vampyrfladdermöss utgör den viktigaste bäraren.
Smittan överförs till människan nästan alltid via saliv från ett infekterat djur, oftast i samband med ett bett. Även bett från vampyrfladdermöss kan leda till human rabies. Smitta från människa till människa är möjlig men mycket ovanlig. Luftburen smitta har dessutom rapporterats i laboratoriemiljöer samt i grottor med mycket hög koncentration av infekterade fladdermöss.
Har en person misstänkt kommit i kontakt med ett rabiesinfekterat djur är vaccination nästan alltid det givna behandlingsvalet. Har personen blivit biten är det ytterst viktigt att noggrant rengöra såret. Enligt Park visar djurförsök att sårrengöring minskar risken att utveckla rabies med hela 80 procent. Bettår bör dessutom inte sys, eftersom det kan föra viruset djupare in i vävnaden.
Viktigt att komma ihåg: Blir du biten eller slickad av ett djur i ett land där rabies förekommer, tvätta såret omedelbart med tvål och vatten under flera minuter och sök vård samma dag för bedömning av behovet av postexpositionsbehandling.
Lämnas smittan obehandlad bryter symtomen vanligen ut tre till åtta veckor efter smittotillfället. Rabies kallas också hydrofobi (vattenkramp). Sjukdomen inleds med allmänna prodromalsymtom som huvudvärk, feber och halsont. Fyra av fem patienter upplever stickningar eller domningar i bettområdet – ett symtom som betraktas som särskilt typiskt för rabies.
Därefter följer en fas med stimulering och excitation av hela nervsystemet. Sensoriska, motoriska, sympatiska och psykiska funktioner påverkas. Psykiska förändringar kan innebära aggression, dödsångest, irritabilitet och depression. Ofta utvecklas även aerofobi (rädsla för luftdrag) och hydrofobi (rädsla för vatten). Sjukdomsförloppet varar upp till sex dagar. Döden kan inträffa under patientens kramper, eller så passerar patienten genom stadier av förlamning och koma innan slutet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online