Även om tanken på vägglöss kan få de flesta att rysa finns de små insekterna över hela världen. Under de senaste tio åren har forskare dessutom rapporterat en tydlig återkomst av vägglöspopulationer, trots att man ännu inte lyckats identifiera någon säker orsak till ökningen. Detta enligt Dr. Barb Ogg, utbildare vid University of Nebraska-Lincoln Extension, i artikeln "Managing Bed Bugs".
De vuxna vägglössen är rödbruna till färgen och mäter cirka 4–6 millimeter, med en platt och vinglös kropp. Yngre individer är ljusbruna eller gulaktiga. Efter att vägglusen sugit blod från en värd kan den dock se rödaktig ut, och efter en måltid blir kroppen uppblåst – nästan så att den kan förväxlas med en helt annan insekt, enligt Ogg.
Honorna kan lägga upp till två eller flera ägg per dag och tusentals ägg under sin livstid. Detta enligt Michael F. Potter, entomolog vid University of Kentucky College of Agriculture, i artikeln "Bed Bugs". Äggen är ytterst små och kan vara svåra att upptäcka utan förstoring. De är vitaktiga till färgen och har en klibbig yta, vilket gör att de lätt fastnar på olika material och ytor. Med tiden utvecklar ägget en synlig röd ögonfläck.
När äggen kläcks ser larverna, så kallade nymfer, ut som små "halmfärgade" prickar, ungefär lika stora som en nåludde. Därefter ömsar nymferna skin fem gånger innan de når vuxen ålder, enligt Potter. Mellan varje ömsning krävs ett blodmål. Under optimala förhållanden, med temperaturer mellan cirka 21 och 27 grader Celsius, kan vägglössen nå mognad på bara en månad. Vid svalare temperaturer eller begränsad tillgång till blod förlängs dock utvecklingstiden avsevärt.
Vägglöss är häpnadsväckande tåliga – de kan överleva i 6 till 12 månader utan föda, skriver Ogg. Det innebär att de kan finnas kvar i tomma lägenheter eller oanvända hotellrum länge efter att de senaste gästerna lämnat. Insekterna söker sig helst till platser nära där människor sover och gömmer sig i springor och sprickor i träsnickerier, sängar, väggar och andra skyddade utrymmen. På natten kryper de fram ur sina gömställen för att suga blod från intet ont anande värdar.
Till skillnad från myror bygger vägglöss inga bon, men de samlas gärna i grupper där de gömmer sig, enligt Potter. En närmare besiktning av ett angripet område kan därför avslöja tydliga spår: fläckar av torkade exkrementer, ömsade skinn, blodrester från krossade insekter samt själva vägglössen.
Med sina tillplattade kroppar lever vägglössen uteslutande på djurens blod, skriver Potter. Den art som oftast lever i och runt människors hem är Cimex lectularius. Även om just denna art föredrar människor som värd biter den också andra varmblodiga djur, bland annat hundar, katter, fåglar och gnagare.
Bett på människor sitter vanligtvis på halsen, ansiktet och överkroppen, men det är inte ovanligt att bett även upptäcks runt anklar och ben. Att känna igen tecknen på vägglöss tidigt är avgörande för att kunna hantera en angrepp innan den hinner spridas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online