Antivenom är en biologisk produkt som framställs för att behandla bett och stick från giftiga djur. Även om ormantivenom är den mest kända formen har motgift även utvecklats för att framgångsrikt behandla spindelbett, skorpionstick och brännskador från brandmaneter.
Antivenom delas in i två huvudtyper. Monovalent antivenom är endast effektivt mot bett från en specifik art, medan polyvalent antivenom kan användas mot bett och stick från flera olika arter. I Australien finns exempelvis inget specifikt motgift för kopparhuvudormen, och därför måste ett polyvalent antivenom användas i stället.
Antivenom framställs genom att gift först extraheras från det djur vars bett ska kunna behandlas. Hos ormar kallas denna process för giftmjölkning. Därefter injiceras ett annat djur – ofta ett får, en kanin eller en häst – med mellan en tiondel och en hundradel av en dödlig dos av giftet.
Under loppet av flera veckor ökar dosen gradvis, tills djurets immunförsvar klarar av en mängd gift som är många gånger större än den ursprungliga dödliga dosen. När detta stadium nås tas blod från djuret och centrifugeras, vilket separerar de vita blodkropparna från de röda. De vita blodkropparna innehåller kraftfulla antikroppar som neutraliserar giftets effekter – dessa antikroppar utgör själva antivenomet som sedan distribueras till sjukhus.
Antivenom måste ges till patienten så snart som möjligt efter ett bett. Vid ormbett bör behandlingen helst påbörjas inom fyra till fem timmar för bästa effekt.
Det första antivenomet utvecklades för användning mot ormbett. Det skapades år 1895 av Albert Calmette och var avsett att skydda mot bett från den indiska najan – ett annat namn för kobran. Därefter utvecklades många fler antivenom under 1900-talet, bland annat mot skorpioner, spindlar samt giftiga grodor och paddor.
Forskarna hoppas att framtidens antivenom ska vara billiga, ha brett användningsområde, kunna tas oralt och framställas syntetiskt – vilket skulle eliminera riskerna för både människor och djur i produktionskedjan. Även om inget motgift ännu uppfyller alla dessa krav görs stadiga framsteg. Användningen av får och getter i stället för hästar verkar exempelvis ge ett antivenom som är mindre allergiframkallande, och antikroppar hämtade från fågelägg visar sig vara mer robusta än de som utvinns från andra djur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online