Den rödryggiga spindeln (Latrodectus hasselti) förekommer i Australien, ofta i urbana miljöer eller områden som påverkats av mänsklig aktivitet. Honan blir vanligtvis 2–3 centimeter lång och känns igen på det karakteristiska röda strecket på bakkroppen, vilket gör att hon liknar den nordamerikanska svarta änkan. Endast honans bett är farligt – spindlarna är inte aggressiva och lämnar sällan sina nät.
Bett från rödryggsspindel är relativt vanliga, särskilt under sommarmånaderna, med över 250 rapporterade fall per år i Australien. Eftersom spindlarna sällan rör sig från sina nät sker bett oftast först när en hand eller fot kommer i direkt kontakt med nätet, exempelvis vid trädgårdsarbete eller när man tar på gamla skor eller redskap som står stilla utomhus.
Giftet innehåller neurotoxiner, men det verkar långsamt och orsakar i de flesta fall framför allt smärta snarare än livshotande symtom.
Ett rödryggsspindelbett ger typiskt smärta på bettstället, som ibland sprider sig till hela lemmen. Andra vanliga symtom är:
Sedan antivenin (motgift) introducerades har inga dödsfall till följd av rödryggsspindelbett registrerats i Australien.
Vissa vanliga åtgärder vid giftorms- och spindelbett – såsom tryckimmobilisering av lemmen – rekommenderas inte vid rödryggsspindelbett. Eftersom giftet rör sig långsamt och sällan är livshotande kan immobiliseringen i stället leda till att giftet koncentreras lokalt och smärtan förvärras.
Följ i stället dessa steg:
Om spindeln kan fångas eller hittas bör den tas med till vården för säker identifiering, men försök aldrig att fånga den om det innebär risk för ytterligare bett.
Risken för bett minskar betydligt med enkla försiktighetsåtgärder: använd handskar vid trädgårdsarbete, skaka ut skor och kläder som stått utomhus och var försiktig när du flyttar ved, krukor eller andra föremål där spindlar gillar att bygga sina oregelbundna nät.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online