Svarta änkor har skaffat sig ett ökändt rykte – och med all rätt. År 1933 valde en läkare att personligen undersöka effekterna av svart änkas gift, och de flera dagar av intensiv smärta som följde övertygade slutligen den vetenskapliga världen om att spindeln verkligen var farlig. Sedan dess har människor betraktat svarta änkan som ett verkligt monster i garderoben.
Vuxna honor av svart änka har en glänsande, svart kropp med en karakteristiskt rund och uppsvullen bakkropp. På bakkroppens undersida finns det ökända röda timglaset. Omogna svarta änkor har samma kroppsform och samma gift, men deras kropp och timglas är vita eller gula. Hanarna är orange eller gulaktiga, blir endast hälften så stora som honorerna och deras bett är betydligt svagare.
Man bör inte förväxla svart änka med släktet Steatoda, ofta kallat "falska svarta änkor". Även om dessa spindlar kan ha liknande kroppsform och färg saknar de vanligtvis änkans karakteristiska markeringar.
I Nordamerika indelas svarta änkor i tre distinkta arter: södra, norra och västra svart änka. Hos den norra varianten är det röda timglaset delat mitt itu i två separata halvor. Den södra artens timglas har rundade kanter på bakänden, medan den västra änkans timglas är mer symmetriskt triangelformat. Över hela världen klassificeras drygt trettio arter inom släktet Latrodectus, alltså änkespindlarna.
Svart änkas bett är notoriskt känt. Offret kanske inte ens känner själva bettet, men bettstället blir oftast blekt inom de första minuterna, ofta omgivet av en röd ring. Inom några timmar sprider sig kraftiga muskelkramper från bettstället till resten av kroppen. Ettbett av svart änka kännetecknas ofta av en smärtsam, stel buk, ett ansikte förvridet av smärta och ofrivilliga muskelsammandragningar samt intensiva svettanfall. Den drabbade kan även uppleva svår illamående, kräkningar, kramper och andningssvårigheter.
Svarta änkor vistas helst på mörka, skyddade platser, såsom garderober, vindar och vedhögar. Före 1970-talet skedde de flesta bett på utedass, där spindelns nät kunde fånga insekter som lockades dit av den starka lukten. Därför brukade många peta runt med en pinne i och runt toaletten för att rensa bort näten före användning. Nätet hos en svart änka ger ifrån sig ett tydligt knaster när det störs, ungefär som brinnande papper. Var därför försiktig med att plötsligt röra vid platser där svarta änkor gärna gömmer sig.
Även om svart änkas bett har blivit berättigat ökänt är det på intet sätt en automatisk dödsdom. Dödsfall inträffar faktiskt i mindre än 1 procent av alla bett, även om upplevelsen förstås kan vara extremt smärtsam. I motsats till vad många tror är svarta änkor inte en särskilt aggressiv art. Spindeln bitar normalt bara när den känner sig instängd eller när den behöver försvara sina ägg.
Inte oväntat utgör effekterna av ett svart änkebett störst fara för små barn, äldre och personer med tidigare sjukdomar. Alla bett bör behandlas omedelbart. Under tiden bör den drabbade tvätta bettstället med tvål och vatten, lägga på ett ispaket för att minska svullnaden och hålla den drabbade kroppsdelen högt placerad. Den som söker vård bör försöka hålla sig lugn, eftersom panik endast snabbar upp giftets effekter. Vanligtvis behandlas offret med en kombination av muskelavslappnande medel och smärtstillande läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online