Orchitis = testikelinflammation. Vanligtvis infektiös; kan vara isolerad eller del av epididymo-orchitis.
Etiologi
- Viral: Mumps (paramyxovirus) — klassisk; 30 % av post-pubertära mumps. Övriga: CMV, EBV, HIV.
- Bakteriell: STI (gonokocker, klamydia) → epididymo-orchitis; urinvägspatogener (E. coli, Pseudomonas); TB, brucellos.
- Icke-infektiös: Trauma, torsio (akut kirurgisk nödläge), autoimmun (Behçet, IgG4-relaterat), läkemedel (amiodaron).
Klinisk presentation
- Akut ensidig testikelsmärta, svullnad, ömhet.
- Feber, skälvningar, systemiska symtom (mer viral).
- Utstrålad gryde/flanksmärta.
- Dysuri, uretralt utflöde vid STI.
- Reaktiv hydrocele.
Diagnostisk utredning
- Anamnes, undersökning (Prehns tecken: lyftning lindrar epididymit-smärta, inte torsio).
- Urinstatus, odling, NAAT för GC/CT.
- Skrotal Doppler US: flöde ↑ (infektion) vs. ↓ (torsio).
- Hb, CRP, mumps PCR vid indikation.
Behandling
- Bakteriell: Ceftriaxon + doxycyklin (STI); fluorokinolon/TMP-SMX (enterisk). 10–14 dagar.
- Viral: Symtomlindrande (NSAID, skrotalt stöd, vila). Antivirala inte standard för mumps.
- Torsio: Akut kirurgi (<6 h för räddning).
Komplikationer
- Testikelatrofi (↓ spermatogenes).
- Infertilitet (särskilt bilateral mumps).
- Kronisk smärta, abscess, sepsis.
Akut testikelsmärta = urologiskt nödläge tills torsio utesluts. Snabb behandling bevarar fertilitet.
