Spridd densitet är en term som radiologer använder för att beskriva fynd på ett mammogram. Den ingår i ett standardiserat klassifikationssystem som gör att alla läkare tolkar en mammografrapport på exakt samma sätt – radiologens bedömning blir tydlig och entydig oavsett vem som läser den.
För att det skulle finnas ett gemensamt och enhetligt sätt att beskriva fynd vid mammografi utvecklades systemet BI-RADS (Breast Imaging Reporting and Data System). Det togs fram av American College of Radiology i samarbete med andra offentliga och privata aktörer inom radiologiområdet. Tack vare denna standardisering vet mottagande läkare alltid exakt vad radiologen menar när hen skriver om bröstens täthet i rapporten.
När en radiolog granskar ett mammogram klassas bröstets täthet enligt BI-RADS. Det finns fyra kategorier:
När brösten beskrivs som att ha spridd densitet betyder det att vissa delar av brösten är tätare än andra. Kategorin motsvarar ett bröst som består av ungefär 25 till 50 procent körtelvävnad, medan resten till största delen är fettvävnad.
Spridda densiteter kan i vissa fall göra det svårare att se en lesion, alltså en avvikelse eller förändring, i bröstet på mammogrammet. Tät vävnad och eventuell tumörvävnad kan se likartade ut på bilden, vilket i ovanliga fall kan dölja små förändringar. Därför anges alltid täthetsgraden i rapporten – det hjälper till att bedöma hur tillförlitlig bilden är.
Spridd densitet är faktiskt den vanligaste av de fyra kategorierna. En studie som publicerades i decembernumret 2006 av tidskriften Cancer Causes & Control visade att 45 procent av de undersökta kvinnorna hade spridd densitet rapporterat i sina mammogram – fler än för någon av de övriga tre brösttyperna.
Brösttäthet är en normal egenskap som varierar mellan kvinnor och ofta påverkas av ålder, hormoner och arv. Spridd densitet är ett helt vanligt fynd och säger i sig ingenting om att något är fel – det är en beskrivning av bröstvävnadens sammansättning, inte en diagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online