Äggstockscancer är en allvarlig grupp av sjukdomar som drabbar äggstockarna – de kvinnliga organ som producerar ägg. Läkare behandlar ofta äggstockscancer med antingen traditionell systemisk kemoterapi eller intraperitoneal kemoterapi, där läkemedlen förs direkt in i bukhålan.
Systemisk kemoterapi sprids via blodbanan genom hela kroppen och ges vanligtvis intravenöst, det vill säga via ett dropp. Enligt Mayo Clinic använder läkare ofta en kombination av läkemedlen paklitaxel (Taxol) och karboplatin (Paraplatin) för att behandla äggstockscancer.
Vid intraperitoneal kemoterapi injiceras läkemedlen via en kateter som är kopplad till en port som kirurgiskt implanterats i bukväggen. På detta sätt når behandlingen direkt tumörcellerna i bukhålan, vilket kan ge en högre koncentration av läkemedlet precis där cancern finns.
Utöver andra behandlingsalternativ kan läkare behandla äggstockscancer i tidigt stadium med enbart systemisk kemoterapi. Vid mer framskriden sjukdom kombineras ofta systemisk kemoterapi med intraperitoneal kemoterapi för att uppnå bästa möjliga effekt.
Möjliga biverkningar av kemoterapi inkluderar trötthet, illamående, kräkningar, håravfall, nervskador, nedsatt sexlust samt svårigheter med minne och koncentration. Kvinnor som genomgår kombinerad kemoterapi kan uppleva kraftigare toxiska effekter av behandlingen, eftersom både kroppen som helhet och bukhålan utsätts för läkemedlen.
Trots riskerna för toxiska biverkningar visar forskning att kombinationen av systemisk och intraperitoneal kemoterapi ökar överlevnaden för patienter med avancerad äggstockscancer. Valet av behandlingsmetod bör alltid göras tillsammans med ansvarig läkare utifrån sjukdomens stadium och patientens allmäntillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online