Äggstockscancer är en av de mest utmanande cancerformerna att diagnostisera, vilket i sin tur påverkar behandlingsmöjligheterna. Symtomen är ofta helt frånvarande tills tumören redan har vuxit sig stor och spridit sig till andra organ. När symtom väl uppträder är de diffusa och misstolkas ofta som tecken på andra sjukdomar. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av kirurgi och kemoterapi.
Enligt uppskattningar från National Cancer Institutes Surveillance, Epidemiology and End Results-program (SEER) diagnostiserades 21 550 kvinnor med äggstockscancer under 2009, och sjukdomen blev dödlig för 14 600 av dem. Om cancern upptäcks i ett tidigt skede överlever 93 procent av kvinnorna minst fem år. Tyvärr upptäcks sjukdomen sällan tidigt – endast cirka 20 procent av fallen diagnostiseras innan tumören har hunnit sprida sig (metastasera) till närliggande organ, enligt Mayo Clinic.
De flesta äggstockscancrar utgår från epitelet, det tunna vävnadslager som täcker äggstocken. Tumörer kan dock även uppstå i groddcellsskiktet – alltså i de celler som bildar äggen – eller i den hormonproducerande vävnaden som bildar östrogen och progesteron.
Den stora svårigheten med att upptäcka äggstockscancer tidigt beror på att sjukdomen saknar specifika symtom. I ett tidigt stadium orsakar cancern inga tydliga besvär. När symtomen väl blir märkbara har tumören ofta redan vuxit och spridit sig. Symtomen förväxlas dessutom lätt med andra tillstånd, exempelvis depression eller irritabel tarm (IBS).
Vanliga symtom inkluderar tryck över buken, uppblåsthet eller svullnad, obehag eller smärta i bäckenet samt ett plötsligt och ihärdigt behov av att kissa. Ytterligare symtom kan vara matsmältningsbesvär, gaser, illamående, aptitlöshet, förändringar i tarm- eller blåsfunktion, smärta vid samlag, brist på energi, värk i ländryggen samt förändringar i menstruationen.
Ett viktigt varningstecken är att symtomen orsakade av äggstockscancer kvarstår i mer än två veckor och inte svarar på antibiotika eller annan behandling. Kvinnor som upplever sådana bestående besvär bör därför kontakta läkare för utredning.
Behandlingen av äggstockscancer anpassas efter tumörens storlek och aggressivitet – det vill säga om den har metastaserat eller inte. Först genomförs en bukkirurgisk undersökning som kallas laparotomi, där bukhålan kontrolleras för tecken på cancer i andra organ. Vävnadsprover, så kallade biopsier, kan tas för vidare analys. Därefter kombineras oftast flera behandlingsformer.
Målet med operationen är att ta bort så mycket av tumören som möjligt. Enligt Mayo Clinic avlägsnar kirurgen normalt sett båda äggstockarna, äggledarna och livmodern. Ofta tas även närliggande lymfkörtlar och omentum – ett lager av fettvävnad i buken – bort, eftersom dessa är vanliga platser där äggstockscancer metastaserar.
Kemoterapi ges vanligtvis efter operationen för att döda eventuella kvarvarande cancerceller. Först ges en kombination av karboplatin och paklitaxel intravenöst. De vanligaste biverkningarna är buksmärta, illamående och kräkningar. Om denna behandlingsregim inte har effekt kan läkemedlet bevacizumab ges. Bevacizumab blockerar blodtillförseln till tumören, vilket gör att den krymper. Den allvarligaste biverkan kopplad till bevacizumab är tarmperforation.
Strålbehandling har visat sig vara ineffektiv vid behandling av äggstockscancer, men kan i vissa fall användas vid avancerad sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online