Immunoglobulin E (IgE) serumprovtagning kvantifierar cirkulerande IgE-antikroppar, som är centrala för typ I överkänslighetsreaktioner och parasitär immunitet. Att förstå dess fysiologi, indikationer och begränsningar är avgörande för lämplig klinisk användning.
Fysiologi
- Allergenexponering → Th2-aktivering → klassväxling → allergen-specifik IgE-produktion.
- IgE binder FcεRI-receptorer på mastceller och basofiler (sensitisering).
- Reexponering korslänkar IgE → degranulering → histamine, leukotriener, prostaglandiner → omedelbar överkänslighet.
Kliniska Indikationer
- Allergidiagnostik: Specifik IgE (sIgE) till födoämnen, inandningsallergen, gift, läkemedel. Stödjer – men ersätter inte – klinisk anamnes.
- Totalt IgE: Förhöjt vid atopi, parasitinfektion, hyper-IgE-syndrom, IgE-myelom, allergisk bronkopulmonell aspergillos (ABPA).
- Uppföljning: Immunterapi (SCIT/SLIT) – sjunkande sIgE/totalt IgE korrelerar med kliniskt svar.
- Forskning: Biomarkerupptäckt och endotypning.
Testegenskaper
- Rapporteras i kU/L eller IU/mL; referensintervall åldersberoende (vuxna: <100–150 kU/L totalt).
- sIgE-klasser: 0 (<0,35) till 6 (>100 kU/L) – sannolikhet för klinisk reaktivitet ökar med klass.
- Känslighet ~85–95%, specificitet ~90% – inte diagnostiskt ensamt.
Tolkningsvarningar
- Sensitisering ≠ klinisk allergi (falska positiva vanliga).
- Komponentbaserad diagnostik (CRD) förbättrar specificitet (t.ex. Ara h 2 för jordnöt).
- Korsreaktivitet (PR-10, profiliner, CCDs) orsakar falska positiva.
- Normalt totalt IgE utesluter inte allergi.
Före-prov Överväganden
- Antihistaminika pÅVERKAR INTE IgE-nivåer (tilskillnad från pricktest).
- Omalizumab (anti-IgE) sänker mätbart fritt IgE – tolka varsamt.
IgE-testning är ett värdefullt komplement när det integreras med klinisk kontext – inte ett fristående diagnostiskt verktyg.
