Strålbehandling används för att behandla cancerpatienter och kan ges antingen som ensam behandling eller i kombination med cytostatika (kemoterapi) för att förstöra cancerceller. Strålning används även vid andra tillstånd, exempelvis svart ögonsjukdom (thyroid eye disease), pterygium, trigeminalneuralgi och pigmenterad villonodulär synovit.
Strålning har använts för att behandla cancer sedan 1895, då de första röntgenstrålarna upptäcktes och började användas. Användningen av strålning som cancerbehandling växte kraftigt under tidigt 1900-tal efter att Marie Curie upptäckt de radioaktiva ämnena radium och polonium. Tekniska framsteg genom åren har gjort strålbehandlingen alltmer effektiv för att bromsa cancerns spridning och förstöra cancerceller.
Det finns två huvudtyper av strålbehandling, som skiljer sig åt i hur de administreras till patienten. Den första typen är extern strålning, som riktas mot en större yta på kroppens utsida. Den andra typen är intern strålning, som också utförs icke-invasivt men som riktas in i kroppen och mot själva tumörerna i stället för mot huden ovanför dem. Båda typerna kan även kombineras i samma behandlingsplan.
Strålning som används vid cancerbehandling mäts i enheten gray (Gy). Mängden gray som används beror på typen av cancer, sjukdomsstadiet samt antalet tumörer och cancerceller. En onkolog beslutar om rätt dos för varje enskild patient. Doseringen påverkas av bland annat om en operation behövs för att ta bort tumörerna, hur framgångsrik operationen varit, om kemoterapi ges samtidigt samt om strålbehandlingen ska ske före eller efter den kirurgiska behandlingen.
Själva administreringen av strålbehandlingen tar bara några minuter – ungefär tio minuter – och är relativt smärtfri. Innan behandlingen påbörjas gör teknikern små, icke-permanenta tatueringar på huden som visar var varje stråldos ska riktas. En stor apparat används för att rikta strålningsstrålarna in i kroppen. Behandlingarna ges normalt endast vardagar under flera veckors tid; helguppehållen gör det möjligt för friska celler att återhämta sig och växa.
Även om själva strålbehandlingen inte är smärtsam kan den orsaka obehagliga biverkningar som kräkningar, diarré, illamående, svullnad, utslag och håravfall. Biverkningarna drabbar oftast bara det kroppsområde som fått strålning och varar vanligtvis bara några dagar efter behandlingen. Smärta eller utslag som består eller inte bleknar inom några timmar bör rapporteras till onkologen och strålteknikern, som kan undersöka området och kontrollera att allt ser bra ut. Om äggstockar eller testikler utsätts för strålningen kan infertilitet bli en följd av behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online