Strålbehandling är en behandlingsform som används för att krympa tumörer och döda cancerceller. Cirka 50 procent av alla som får en cancerdiagnos behandlas med någon form av strålning under sin behandlingstid. Strålningen skadar eller förstör både friska och sjuka celler i det behandlade området genom att förändra deras genetiska material, vilket gör det omöjligt för cellerna att växa och föröka sig. De flesta normala, friska celler är dock tillräckligt motståndskraftiga för att återhämta sig från strålningen och återfå sin normala funktion.
Strålbehandling kan vara antingen intern eller extern. Extern strålbehandling är den vanligaste metoden eftersom den är icke-invasiv. Strålningen levereras då från en extern källa och behandlingen utförs oftast ambulant, utan sjukhusvistelse. Intern strålbehandling kräver i stället att en radioaktiv anordning placeras inuti eller i närheten av tumören, vilket vanligtvis innebär en tidsbegränsad vårdtid på sjukhus.
Trots namnet innebär denna behandlingsform ingen egentlig kirurgi. Metoden används för att leverera en hög dos strålning som förstör tumörvävnad i hjärnan. Patientens huvud placeras i en speciell fixeringsram, och en koncentrerad högdosstrålning riktas direkt mot tumören. Ramen håller huvudet i exakt position under hela behandlingen, vilket minimerar risken att frisk vävnad runt tumören skadas.
Detta är en form av extern strålbehandling som ges i samband med en operation. Metoden används för att behandla avgränsade tumörer som inte kan avlägsnas helt, eller som har en ökad risk att återkomma i omgivande vävnader. Efter att kirurgen avlägsnat hela eller delar av tumören riktas en kraftfull, högenergetisk stråle mot tumörområdet. Speciella skyddssköldar används för att skydda den omgivande friska vävnaden. Metoden används ofta vid behandling av kolorektal cancer, sköldkörtelcancer, cancer i bukspottkörteln och tunntarmen, samt vid tumörer i bäckenet.
Vid denna metod skapas en tredimensionell bild av tumören med hjälp av en PET-skanning. Utifrån bilden tar specialutvecklade datorprogram fram en behandlingsplan där strålen exakt anpassas efter tumörens form. Strålningen riktas sedan precist mot tumören. Eftersom tumörens exakta form är känd är risken liten att frisk vävnad i omgivningen skadas. Metoden är särskilt värdefull vid oregelbundet formade tumörer, som ofta förekommer i prostata, lungor, näsa och hjärna.
IMRT är en avancerad form av tredimensionell strålbehandling som använder pulserande strålar med varierande intensitet. Tekniken gör det möjligt att leverera flera stråldoser till olika delar av tumören samtidigt. Vanligtvis ges högre doser till tumörens inre delar, medan lägre doser riktas mot ytterkanterna och det närliggande friska vävnaden. På så sätt kan tumören få en betydligt högre total stråldos än vad som är möjligt med mindre precisa metoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online