Antinukleär antikropp (ANA) testet upptäcker autoantikroppar som riktar sig mot kärnkomponenter. Det är ett screeningtest för systemiska autoimmuna sjukdomar, särskilt systemisk lupus erythematosus (SLE).
Testprocedur (Indirekt immunofluorescens - IIF)
- Blodprovtagning: Venös provtagning i serumseparatorrör (SST) eller rött topp. Inget fastande krävs.
- Serumseparation: Centrifugering → samla serum.
- Substratpreparation: HEp-2 celler (mänsklig epitelial carcinomlinje) fixerade på glas – uttrycker >100 kärn-/cytoplasmatiska antigener. (Historiskt: gnagare lever/njure sektioner.)
- Serumincubation: Patientserum (utspädd, typiskt 1:40, 1:80, 1:160, 1:320, 1:640, 1:1280) appliceras på glas. Incubera 30 min vid RT.
- Tvätt: Avlägsna obundna antikroppar.
- Detektion: Fluorescensmärkt anti-mänskligt IgG (eller IgG/IgM/IgA) tillsätts. Incubera, tvätta.
- Visualisering: Fluorescensmikroskop. Mönster: homogen, specklad, nukleolär, centromer, kärnmembran, cytoplasmatisk.
- Tolkning: Titrer = högsta utspädning med synlig fluorescens. Mönster föreslår specifika autoantikroppar (t.ex. homogen → anti-dsDNA, kromatin; specklad → anti-Sm, RNP, SSA/Ro, SSB/La; centromer → anti-centromer; nukleolär → anti-Scl-70, RNA Pol I/III).
Klinisk nytta
- SLE: ~95 % känslig; titrer ≥1:160 + kliniska kriterier stödjer diagnos.
- Andra sjukdomar: Sjögrens, sklerodermi, polymyositis/dermatomyositis, MCTD, autoimmun hepatit, läkemedelsutlöst lupus.
- Falska positiv: Friska individer (upp till 15 % vid 1:40, 5 % vid 1:160), infektioner, läkemedel, ålder.
Uppföljning
Positiv ANA → specifikt autoantikroppspanel (EIA, multiplex, line blot) för anti-dsDNA, Sm, RNP, SSA, SSB, Scl-70, centromer, Jo-1, etc.
ANA är ett screeningverktyg, inte diagnostiskt ensamt. Klinisk korrelation är obligatorisk.
