Vad är ett ANA-test?
Antinukleära antikroppstestet (ANA-test) är ett laboratorietest som används för att påvisa antikroppar i blodet som riktar sig mot kroppens egna cellkärnor. Testet utförs ofta för att hjälpa till att diagnostisera autoimmuna sjukdomar, framför allt systemisk lupus erythematosus (SLE). Nedan följer en översikt över hur testet går till, från provtagning till analys och tolkning.
Stegen i ANA-testet
1. Blodprovstagning
- Ett blodprov tas från en ven i patientens arm.
- Blodet samlas upp i ett rör som innehåller ett antikoagulans för att förhindra att det koagulerar.
- Provet skickas därefter till ett laboratorium för analys.
2. Separering av serum
- Blodprovet centrifugeras för att separera de röda blodkropparna från serumet.
- Serumet, som innehåller de antikroppar som ska analyseras, samlas upp och används för vidare bearbetning.
3. Förberedelse av substrat
- Mikroskopobjektglas beläggs med ett substrat som innehåller nukleära antigener.
- Dessa antigener hämtas vanligtvis från djurvävnader, exempelvis lever eller njure, eller från odlade humana celler.
4. Inkubering av serum
- Patientens serum utspäds och tillsätts på de objektglas som belagts med nukleära antigener.
- Glasen inkuberas under en bestämd tid så att antikropparna i serumet hinner binda till antigenen.
5. Tvättning
- Efter inkuberingen tvättas objektglassen noggrant för att avlägsna obundna antikroppar och andra ämnen.
6. Detektion
- En fluorescens- eller enzymmärkt sekundärantikropp tillsätts på glaset.
- Den sekundära antikroppen är specifik för humanimmunoglobuliner och binder till de patientantikroppar som fastnat på de nukleära antigenen.
- Om antinukleära antikroppar finns i serumet binder de till antigenen på glaset, varefter den sekundära antikroppen binder till dem och synliga signaler uppstår.
7. Visualisering och tolkning
- Objektglassen undersöks i ett fluorescensmikroskop eller med andra lämpliga detektionsmetoder.
- Närvaro, mönster och intensitet hos de fluorescerande signalerna analyseras och tolkas av en patolog eller annan behörig laboratoriepersonal.
Tolkning av resultatet
Resultatet av ANA-testet rapporteras som antingen positivt eller negativt, och det specifika fluorescensmönstret kan ge värdefull extra information som underlättar diagnostiken av autoimmuna sjukdomar. Ett positivt ANA-test bevisar dock inte nödvändigtvis en viss sjukdom – det kan även förekomma hos friska individer eller vid andra tillstånd. Därför bör resultatet alltid bedömas tillsammans med patientens symtom och övriga kliniska fynd av den behandlande läkaren.
