Många tabletter får absolut inte krossas eller finfördelas innan de ges via en enteral sond. Krossning kan förändra hur läkemedlet frisätts i kroppen, minska dess effekt och i värsta fall orsaka allvarliga biverkningar. Här går vi igenom de viktigaste tabletttyperna som bör undvikas.
Enteriskt dragerade tabletter har ett särskilt skyddande hölje som gör att de passerar magsäcken intakta och först löses upp i tunntarmen. Höljet skyddar både läkemedlet och magsäckens slemhinna från den starkt syrade miljön i magen. Drageringen riktar dessutom läkemedlet mot ett område med högre pH-värde för bättre upptag och förhindrar att verksamstoffen bryts ned under passagen genom magsäcken.
Om dessa tabletter krossas frisätts läkemedlet redan i magsäcken. Det försämrar läkemedlets effekt avsevärt och kan även orsaka irritation av magslemhinnan.
Depåtabletter är konstruerade för att frisätta läkemedlet kontrollerat under en längre tid, vilket ger en gradvis absorption och en jämn terapeutisk effekt i kroppen. De är formulerade med speciella matriser eller höljen som styr frisättningshastigheten.
Krossas en depåtablett släpps hela dosen ut på en gång. Det leder till en plötsligt hög koncentration av läkemedlet i kroppen, vilket ökar risken för biverkningar, samtidigt som den förlängda frisättningsmekanismen förstörs och behandlingens varaktighet förkortas.
Lösningstabletter ska lösas upp i en angiven mängd vatten eller annan vätska före administrering för att säkerställa en jämn fördelning och fullständigt upptag av läkemedlet. Dessa tabletter kan innehålla hjälpämnen som underlättar upplösningen och är inte avsedda att krossas.
Att lösa upp tabletterna i rätt vätska garanterar en konsekvent dosering och korrekt absorption av läkemedlet.
Innan du krossar någon tablett för enteral tillförsel bör du alltid rådfråga läkare eller apotekspersonal. Många läkemedel finns i alternativa beredningsformer, till exempel flytande preparat, som är betydligt säkrare att använda vid sondmatning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online