Bondens lunga – även känd under de medicinska namnen exogen allergisk alveolit eller överkänslighetspneumonit – är en form av allergisk lunginflammation som uppstår när man andas in mögelsporer från hö, spannmål eller ensilage. Trots det traditionella namnet drabbar sjukdomen inte enbart lantbrukare. Alla som vistas i miljöer med dålig ventilation där mögel eller värmetåliga bakterier förekommer kan utveckla bondens lunga.
De vanligaste symptomen på bondens lunga är feber, frossa, ökad hosta, ökad slembildning samt tryck och smärta i bröstet. Många upplever även ett allmänt obehag i lungorna. Besvären tenderar att förvärras under vintermånaderna, eftersom mögel och bakterier då koncentreras i stängda ladugårdar och lagerutrymmen där de kan växa och cirkulera i luften.
Kontakta din läkare så snart du misstänker att du har drabbats av bondens lunga. Läkaren beställer oftast lungröntgen och blodprover, samt kompletterar med undersökningar som lungsköljning (bronkoalveolär lavage), lungröntgenfunktionsprov och allergitest med kontrollerad exponering. I allvarligare fall kan en lungbiopsi behövas för att fastställa diagnosen. Tyvärr finns det inget enkelt test som entydigt kan bekräfta bondens lunga, vilket gör läkarens kliniska bedömning extra viktig.
Bondens lunga går inte att bota, men den kan kontrolleras. Det allra viktigaste steget är att helt undvika kontakt med mögligt damm. Vid svår andnöd kan vila och syrgasbehandling bli nödvändig. Det finns läkemedel som lindrar den allergiska reaktionen i samband med ett anfall, men långvarig användning rekommenderas inte eftersom läkemedlen kan maskera andra symptom och försvåra bedömningen av sjukdomens utveckling. Har patienten väl utvecklat överkänslighet mot mögeldamm är risken stor att överkänsligheten består under resten av livet. Precis som vid andra allergier kan lungskador som väl har uppstått inte repareras.
För att kontrollera bondens lunga eller skydda andra från exponering är det avgörande att identifiera, minimera eller helt eliminera föroreningar i arbetsmiljön. Om det inte är möjligt att ta bort föroreningarna bör exponeringen undvikas genom att arbeta i en så kontrollerad miljö som möjligt. God ventilation och användning av andningsskydd, exempelvis respirator, hjälper dessutom till att begränsa tillväxten av de mögel- och bakteriepartiklar som bidrar till sjukdomen. Regelbundna hälsokontroller är också klokt för personer som regelbundet arbetar i riskmiljöer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online